Sexuella trakasserier på arbetsplatsen kan ha olika former. Det är en av fem former av diskriminering och kan beskrivas som ett beteende med sexuella inslag som kränker någons värdighet. Exempelvis kommentarer, komplimanger, blickar eller oönskad beröring. Vi har tagit hjälp av Laine Nõu, jurist och utredare hos Diskrimineringsombudsmannen (DO), för att ta reda på hur man ska agera om man känner sig utsatt.
Om någon beter sig på ett sätt som du inte vill, så var tydlig med att du inte uppskattar det.
– Det är viktigt att den som blir utsatt säger ifrån på något vis, att det är ovälkommet. Sexuella trakasserier kan se ut på olika sätt. Det kan vara kramar eller att man utan att fråga masserar någon på axlarna, eller ovälkomna skämt och blickar av sexuell natur. Då är det viktigt att den som blir utsatt säger att nej, jag vill inte att du gör så här. Så att den personen förstår.
Det finns dock undantag:
– Om det är grova saker, som att någon tafsar en annan person på rumpan, då är det så uppenbart att det behövs inte att man säger ifrån. Men ofta är det subtilt och då är det viktigt att man säger ifrån.
Om beteendet fortsätter är nästa steg att vända sig till chefen. Glöm inte att prata med din fackförening.
– Det är viktigt att berätta för någon så fort som möjligt. Om det är chefen som trakasserar så kan man berätta för chefens chef. Men det är viktigt att berätta för någon så fort som möjligt.
Laine Nõu har ingen statistik på hur ofta det är en chef och hur ofta det är en kollega. Hon har arbetat på DO i många år.
– Av de utredningarna jag har gjort själv, så är det nog vanligast att det är någon kollega som utsätter en annan kollega för sexuella trakasserier. Men vi har ju haft ärenden där det har varit en chef också. Jag har ingen statistik på hur det ser ut generellt.
Chefen är skyldig att utreda vad det är som har hänt och ska vidta åtgärder för att få beteendet att sluta.
– Arbetsgivaren måste börja utreda det som hänt så fort som möjligt. Att prata med de berörda är ett viktigt första steg. Man ska intervjua både den som har blivit utsatt och den som har utsatt. Finns det vittnen så ska man prata med dem också. Sedan ska man vidta åtgärder så att det inte händer igen.
Arbetsgivaren är skyldig att utreda, men om den ändå inte gör det, eller det går för långsamt. Eller om åtgärderna inte hjälper, så trakasserierna fortsätter. Då kan man anmäla till Diskrimineringsombudsmannen (DO). DO granskar arbetsgivarens utredning och åtgärder. Så DO går igenom anmälan och begär svar från arbetsgivaren. Om det finns bevis kan man skicka in dem till handläggaren. Om DO kommer fram till att det är en överträdelse av Diskrimineringslagen, så skickar DO ett så kallat kravbrev till arbetsgivaren. Då kan arbetsgivaren betala diskrimineringsersättning – en typ av skadestånd – till den som utsatts. Om arbetsgivaren inte vill göra det tar DO ärendet till domstol, som får avgöra.
– Oftast betalar arbetsgivaren innan det går så långt.
Sexuella trakasserier är en överträdelse av diskrimineringslagen. Ibland kanske trakasserierna även kan räknas som sexuellt ofredande eller en annan form av sexuellt övergrepp. Det kan vara att en person fysiskt antastar dig, eller utsätter dig för störande kontakter. Då kan det vara ett brott som du kan anmäla till polisen.
Har du egna erfarenheter av sexuella trakasserier på jobbet? Tipsa vår reporter: jasmine.hubinette@corren.se