I sju år har Ann-Sofie Westerberg åkt till Skeda kyrka för att besöka en grav. Varje gång går hon förbi platsen där äldre gravstenar är placerade, och varje gång har det sett likadant ut.
– Massa gravstenar bara ligger slängda. Det ser bedrövligt ut. Det är en sån brist på respekt, säger hon.
Omsättning av gravplatser är en nödvändighet på de flesta svenska kyrkogårdar. När den lagstadgade fria gravplatstiden på 25 år är över kan den så kallade gravrättsinnehavaren välja att förlänga tiden, ta hem gravstenen, eller överlåta gravstenen till församlingen där graven är placerad. De flesta väljer det sistnämnda.
– Vi har som grundrutin att spara stenarna i minst ett år så att vi kan återställa graven om det blivit någon miss i kommunikationen, säger Anna Danielsson samordnare för vaktmästeri och gravboksansvarig vid Slaka-Nykils pastorat.
Enligt Anna Danielsson förvaras gravstenarna på ett område utanför kyrkogården där även jord och kompost finns.
– De ligger inte slängda utan de är undanplockade. Vi ställer dem lutade mot varandra i väntan på att skicka vidare till kross eller återanvändning.
Men ett flertal gravstenar är inte placerade på den platsen, utan mot kyrkans mur.
– Jag tycker att man i alla fall borde lägga undan dem så att allmänheten slipper se, och så skulle man kunna snygga till, säger Ann-Sofie Westerberg.
När vi pratar med Anna Danielsson har hon ännu inte varit och tittat på platsen, men om stenarna ligger slängda så ska det åtgärdas menar hon.
– Det är svårt att veta hur man bör förvara. En del uppskattar att stenen finns kvar i ett år och en del vill att stenen ska krossas direkt.
– Det här känns i maggropen, man ska ha respekt för de som gått bort, säger Ann-Sofie Westerberg.