Efter klagomål från grannar säger Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, nej till Botryggs anspråk på att använda en tidigare föreningslokal som behandlingshem för före detta missbrukare. Behandlingshem är vård och den verksamheten strider mot detaljplanen.
Ärendet har valsat runt sen 2012, men vi tar det från början:
1. "Ja". Botrygg köpte fastigheten Simmaren 10, ursprungligen ett bostadshus som på senare använts som samlingslokal för idrottsföreningar, däribland RP. Man vill hyra ut lokaler till Brinkens behandling som driver verksamhet i grannfastigheten Simmaren 15. Verksamheten består av rehabilitering av före detta missbrukare som befinner sig i slutskedet av tolvstegsprogrammet.
Rehabiliteringen omfattar enskilda samtal, gruppsamtal, yoga och massage med mera, däremot inte vad som vanligtvis ingår i begreppet "vård", skriver Botrygg. Anledningen till att man köpte Simmaren 10 var att man ville kunna skilja kvinnors och mäns boenden åt.
Dessa planer godkändes den 20 september 2012 av bygg- och miljönämnden i Linköpings kommun.
2. "Nej". Tre grannar överklagade till länsstyrelsen. Grannarna påtalade dels att fastigheten är avsedd för bostad och handel, dels att det redan finns ett antal behandlingshem för missbrukare och ungdomar i Hejdegården och att det gör att många känner sig otrygga. Länsstyrelsen för i sin bedömning ett resonemang kring skillnaderna mellan behandling och boende, och konstaterar att verksamheten är behandling. Därmed strider användningssättet mot detaljplanen och den 25 oktober 2013 upphäver länsstyrelsen bygg- och miljönämndens beslut.
3. "Ja". Botrygg överklagade till Mark- och miljödomstolen i Växjö tingsrätt. Där tyckte man att verksamheten inte kan anses vara någon betydande olägenhet för omgivningen. Dessutom fann domstolen att det vårdande inslaget är begränsat, boendet är huvudändamålet. Domen den 3 april 2014 upphävde länsstyrelsens beslut och gav stödboendet bygglov.
4. "Nej". En av grannarna överklagade igen, till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Svea hovrätt. Grannen anförde att begreppet behandlingshem är skiftande, och vem vet hur det blir om en annan utförare tar över? Botrygg anförde å sin sida att det inte är fråga om vård av instutitionell karaktär.
Men MÖD finner att inslaget av behandling, det vill säga vård, måste betraktas som verksamhetens huvudsakliga syfte. Därmed står åtgärden i strid med detaljplanens bestämmelse om hur området får användas. MÖD fastställer länsstyrelsens beslut och denna dom får inte överklagas.