"Jag gillar så mycket, som fuldans och att ha långa djupa samtal med min man. Det finns ingen tid för barn", säger Maria Kölle och släpper loss på Badhusgatan.
Hon är färgglad och sprudlande. Har glittriga glasögonbågar och avklippta busskort som örhängen. Hon älskar "fuldans" och djupa diskussioner.
Maria Kölle märks och hennes barnfrihetshistoria är måhända lite udda. Hon är noga med att jag skriver barnfrihet och inte barnlöshet.
– Barnlöshet indikerar att något fattas mig. Det gör det inte.
När Maria och nuvarande maken Love varit tillsammans i sex år och var 30-plussare tänkte de att det väl var dags för nästa steg i livet. Att skaffa barn. För barn ska man ju ha.
– Vi var så totalt oreflekterande. Vi följde bara normen. När det inte hände något infann sig dock ingen besvikelse. Jag slutade fundera över det. Men när ytterligare tre år gått tänkte jag att vi kanske borde prova igen.
Eller?
– Jag startade en fb-grupp för oss veliga och tio personer anslöt sig direkt. Jag lyssnade på andras argument och gjorde plus- och minuslistor för mig själv. Minuslistan blev alltid mycket längre.
Samtidigt brottades Maria med normen, vad samhället påbjuder, att hennes föräldrar kanske skulle bli besvikna . . .
– 2020 hittade jag podden "Barnfrihet", började lyssna på den och gick med i poddens Facebookgrupp. Det var befriande att lyssna till andra "veliga" och en aha-känsla när det gick upp för mig att det visst finns ett alternativ till att skaffa barn – och att det är helt okej att fatta det beslutet.
Maria bestämde sig för tre år sedan.
– Det kändes både definitivt och skönt. Både jag och Love är trygga med det och beslutet är välgrundat. Men så har vi ju också nagelfarit processen.
"Både jag och maken Love är trygga med vårt beslut. Det är välgrundat. Men så har vi ju också nagelfarit processen."
Man kan säga att Maria studerade – ja nästan forskade – sig fram till beslutet.
– Jag och Love har något vi kallar "lördagstugg". Vi ligger i flera timmar under en gemensam filt och bara pratar. Vuxna givande samtal som är vårt kitt och som vi aldrig hade kunnat fortsätta med om vi fått barn.
Men barn finns det omkring dem. Vänners barn och syskonbarn.
– Man kan ha fina barnrelationer utan att ha några egna. Ibland känns det som om jag måste försvara mitt val. Då brukar säga att jag tycker om elefanter också, men inte vill ha några egna, ha ha.
"Man kan ha fina barnrelationer utan att ha några egna."
Barn sägs vara "meningen med livet".
– I min värld finns det många meningar med livet. Jag vill prioritera de relationer jag redan har, inte minst den med min man.