Bo Antberg tog initiativ till Genbanken för tio år sedan, året därpå spirade plantor i Naturcentrum och nu kan han stolt se tillbaka på att odlingen gett resultat.
Fröinsamling
Vi träffar honom bland växtrutorna, där somligt blommar för fullt medan annat gjort sitt för i år. Där är det dags för själva syftet med Genbanken – fröinsamling.
– Mest stolt är jag över att ha lyckats hålla liv i vårt gaffelglim. Det här är enda växtplatsen i norra Europa, sedan den försvann från ett grustag utanför Skänninge, säger han och knäböjer intill den vitblommande plantan.
Inte heller fågelarv finns på någon annan plats i länet än här. Och till ”tunga” östgötska växter räknar han drakblomman som sparsamt klamrar sig fast i Ombergs branter, liksom ärtvickern och luddvedeln. Kattmyntan härstammar från Stegeborgs slottsruin från 1500-talet; där har den funnits lika länge och är numera dess enda östgötska växtplats i det fria. Stora sandliljan från branter vid Sommen tog tid på sig att trivas här, men gör det nu med besked. Flockblommiga skärbladet huserar bara i en hästhage i Ledberg och den lysande röda knölvialen hör också till sällsyntheterna.
– Ett väldigt fint bestånd försvann med en byggnation i Tallboda för några år sedan, berättar han om ett sorgligt slut för en sårbar skönhet.
Arbetskrävande
Till Genbankens historia hör att Bo Antberg som lärare vid Birgittaskolan började engagera sina elever i projekt om hotade arter för tio år sedan. Framför allt hjälpte de till att odla fram plantor under de första åren, nu är det mer ogräsrensning som gäller. Birgittaskolan är fortfarande en medspelare och Bo Antberg hoppas att det så ska förbli även när han går i pension om något år. Vid starten var Birgittaskolan den enda instans utanför lantbruksuniversiteten som Nordgen gav klartecken till genbanksprojekt. Och det var även det enda för hotade vilda växter.
Den andra medspelaren är Linköpings kommun tillsammans med Naturcentrum med Calluna som entreprenör, men uppdraget att delta i det praktiska arbetet har inte varit klart uttryckt. Följden har blivit att skötseln haltar och att simpelt ogräs kunnat tränga sig in bland växtrutornas hotade arter.
– En sådan här anläggning kräver mycket arbete. Det har misskötts från båda håll, vilket bidragit till att det ser ut som det gör nu. Sedan i höstas har vi en arbetsgrupp med alla parter för att ta nya tag. Det innebär bland annat att kommunen ger Naturcentrum ett tydligt skötseluppdrag, men vi har också gjort mycket ideellt arbete här, säger Bo Antberg.
Hoppfull om framtiden
I gruppen ingår även representanter för Östgöta flora och Östergötlands naturalhistoriska förening. Därifrån har inte minst Janne Andersson, en av Östergötlands kunnigaste botanister, lagt många ideella timmar under året på att förbättra hälften av rutorna. Trädgårdsmästare Clas Schlichting, vars gröna fingrar får det att frodas i de övriga odlingarna i Naturcentrum, är beredd att hjälpa till.
– Det är klart att Genbanken måste fungera, säger han.
Därmed är Bo Antberg hoppfull när det gäller Genbankens framtida existens.