Gatan med den röriga namnhistorien

Lasarettsgatan sträcker sig numera från Djurgårdsgatan och ända till Hamngatan. Gatans namnhistoria är dock minst sagt rörig.

Våren 1953 inleddes arbetet med att ta bort bergklacken i Lasarettsbacken strax ovanför Sandbäcksgatan.

Våren 1953 inleddes arbetet med att ta bort bergklacken i Lasarettsbacken strax ovanför Sandbäcksgatan.

Foto: Tidningen Östgötens arkiv/Linköpings Föreningsarkiv

Linköping2019-02-28 16:12

Den del av Lasarettsgatan som ligger närmast Djurgårdsgatan var länge början av Linköpingsbornas väg till Ekkällan och Smedstad. Den svängde av mot söder vid Backaberg. Gatudelen hette länge Ekkällegatan för att 1935 byta namn till Smedstadsvägen. 1968 ändrades namnet på nytt och den blev då en del av Lasarettsgatan.

Sträckan från Backaberg längs med Trädgårdsföreningens park till Sandbäcksgatan är del av en gammal väg mot den kvarn som låg vid Sandbäckfallen. När lasarettet togs i bruk i mitten av 1890-talet gavs den backen namnet Lasarettsgatan.

I samband med att sjukhuset expanderade kraftigt på 1920-talet blev den gatusträckan föremål för segdragna förhandlingar om kostnadsfördelningen mellan landstinget å ena sidan och Linköpings stad med Stiftelsen Trädgårdsföreningen å andra sidan. Landstinget ville varken ställa mark eller pengar till förfogande för de behövliga arbetena utan menade att det var regementena, inte sjukhuset, som alstrade den ökande trafiken.

Det slutade med att staden stod för kostnaderna medan Trädgårdsföreningen fick skjuta till marken.

Sträckan mellan Sandgärdsgatan och Klostergatans förlängning anlades i det sena 1800-talet som en återvändsgata. Den gavs då namnet Munkegärdsgatan och var tänkt att förlängas ned till S:t Larsgatan. Först, sannolikt på 1930-talet, anlades en smal enkel grusväg i den sistnämnda sträckan.

Nivåskillnaderna gjorde dock att det kom att dröja till slutet av 1952 innan den sträckan var fullt utbyggd. Den planerade vägsträckningen hindrades av bergknallar som låg på privatägd tomtmark. Den svåraste frågan i det vägbygget rörde det tegelhus som låg vid sträckningens norra sida. I den byggnaden fanns såväl Maskintvättstugan som Sandbäckens Hembageri och mjölkaffär vilka båda hade ingångar som den nya gatusträckningen skulle göra omöjliga att använda. Dessutom vilade byggnadens grund på en bergklack som delvis måste sprängas bort. Allt detta ledde till komplicerade och tidskrävande förhandlingar.

Resultatet blev att staden fick bekosta iordningställandet av en ny mjölkbutik i hörnhuset vid Sandbäcksgatan samt flyttningen av entrén till tvätteriet.

Våren 1953 fullföljdes arbetena för att öka framkomligheten i Lasarettsbacken. Strax ovanför Sandbäcksgatan lät staden då spränga bort en mitt i gatan kvarstående bergklack som bilister dittills hade fått runda.

Den del av Lasarettsgatan som förbinder Hamngatan med S:t Larsbron lades ut först i samband med att S:t Larsbron färdigställdes 1936. Den delen av gatan hette ända tills för några år sedan S:t Larsgatan.

Källa: Ingrid Hök: ”Gatunamn i Linköping”, Föreningen Gamla Linköping skriftserie nr 11, 1968.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om