Skönheten Tuna Kungsgård tronar vid Roxens strand i Rystad. Arne Lilja är uppvuxen i trädgårdsmästarbostaden intill gården. Som barn sprang han över till grannarna Olle och Gerd, som bodde i en av Tunas flyglar. Arne var mest intresserad av att tigga till sig några kex, och medan han åt berättade Olle historier om Tuna.
– Jag minns knappt en bråkdel, men uppväxten här och Olles historier mynnade ut i ett stort historieintresse, säger Arne och håller upp en till synes vanlig sten. Det är ett av de äldsta bevisen på mänsklig aktivitet på Tuna.
– Det är en trindyxa, som en fiskare förmodligen svurit över när han tappade den i Roxen. Den är 5 000–7 000 år gammal.
Tunas första storhetstid var i mitten på 1500-talet, när den blev kungsgård. Gustav Vasa bygger ett kungshus i trä, och en stor borgstuga med tillhörande källare. Från Vasas tid finns bara källarna kvar i dag. Taken är en sentida konstruktion för att skydda dem.
– Gården användes som fogdesäte och ett dåtida "motell" för kungen och hans män, när de reste till Linköping eller Vadstena, berättar Arne.
Femtio år senare stod Otto Helmer von Mörner på hertig Karl sida under slaget vid Stångebro och efterföljande Linköpings blodbad, och får av kung Karl IX Tuna som belöning för väl utfört arbete...
– Under den Mörnerska tiden byggdes de stenhus som finns kvar än i dag.
Senare på 1600-talet behövs Tuna som officersboställe. Här installerar sig Östergötlands kavalleriregementes överste. Det blir fullt liv på gården med soldater och hästar. På gårdsplanen, som är en fin trädgård i dag, vänjer man hästarna vid flaggor och krut. Regementet samlades några gånger under året för övningar på dagens Malmen där Helikopterflottiljen idag huserar. Det ena stenhuset får en övervåning med tillhörande galasal, och köket flyttar in i bostaden.
Under både första och andra världskriget används Tuna som spannmålsmagasin och däckförråd. På en dörr sitter ett prydligt protokoll för när däcken ska pumpas, daterade år 1944. Återigen fungerar Tuna mest som en hållplats för genomresande, nu för förband som tar sig genom Östergötland. Förrådstiden sliter mycket på huset, vilket främst syns på väggarnas 1700-talsmålningar.
Tuna är fortfarande vackert – men slitet och tomt. Hembygdsföreningen Östra Harg anordnar nationaldagsfirande här. Ibland vill någon döpa sitt barn, eller bli bröllopsfotograferad på den charmiga gården. Men mest är Tuna en påminnelse om en svunnen tid. En kungsgård som saknar sin kung.