Rött hus med vita knutar. Den lantliga idyllen hemma hos Linda Lundin är vilsam och skön.
Mitt ute på östgötaslätten, nära det lilla samhället Västerlösa, ligger Hackeryd Blomstergård. Lantbruket, som det var fram till för något decennium sedan, har varit i Lindas familjs ägo i många generationer.
Det är inte mer än två mil till Linköping, men i det lantliga lugnet känns storstadens brus avlägset.
– Farfars farfar bodde här. Sedan farfars far och därefter tog min farmor och farfar över. Jag minns hur de jobbade ute på fälten och att det gick kor i hagarna.
Lindas pappa drev lantbruket vid sidan om sitt heltidsarbete under många år, men när han gick bort blev det Lindas tur att ta över ansvaret.
– Vi hade gården uthyrd ett par år, men jag kände att jag ville komma närmare mina rötter på något sätt. Jag bodde i en lägenhet mitt i Linköping och det var inte alldeles enkelt att ta beslutet att flytta ensam ut på landet, säger hon.
Renoveringen tog fart och i juli 2021 gick flyttlasset.
– Då var det helt färdigt på övervåningen och jag stod mitt i arbetet med köket, matsalen och vardagsrummet på entréplanet. Men det var sommar och semester och allt kändes bra. När jag väl var på plats fanns ingenting av mörkerrädsla eller andra oroskänslor kvar. Jag kände mig hemma, jag hade kommit rätt.
Granen dominerar rummet med sin storlek och ljuvliga doft. – Jag insåg först när den kom in hur stor den var, men det blev riktigt bra, säger Linda.
Vi börjar rundvandringen på gården genom att följa pilen på BLOMMOR-skylten. Den visar mot ett antal odlingsbäddar som, så här i januari, liknar iskalla konstverk av bruna stjälkar i olika höjder mot den vita snön.
Linda driver inte lantbruk på gården, men väl sitt företag där hon odlar och säljer snittblommor.
I det lilla rummet med blommiga tapeter binder Linda kransar och buketter. Hon driver sitt eget företag Hackeryd Blomstergård.
Med visst besvär drar hon upp dörren till ladan som numera är plats för blomstrande kreativitet. Dörren är gigantisk, som om en hel vägg öppnar sig.
– Här höll jag kurser i kransbindning före jul, säger hon. Föreställ dig hur fint det är på sommaren när man kan ha dörren öppen och solen lyser rakt in.
Trots kylan är det enkelt att tänka sig. Men faktum är att ladan bjuder på varma känslor även så här års. Flera granar står kvar sedan jul, i vackra zinkkärl. Ljusslingor hänger både i taket och i grenarna. I ett fönster håller ett par tomtar koll, både på grannskapet utanför och på vad som sker inne i ladan. Här är hemtrevligt, avslappnat och skönt.
Hackeryd har varit i Lindas familjs ägo i många generationer. – Det var ett stort beslut att flytta från Linköping och ut på landet, men nu känns det helt rätt. Här hör jag hemma, säger Linda Lundin.
Vi lämnar högar av ormhassel, vass och granruskor och fortsätter över gårdsplanen till ytterligare ett rum. Betydligt mindre, med blommiga tapeter och en gammal skänk som arbetsplats. Även här binder Linda buketter och kransar, ofta med dörren välkomnande öppen på vid gavel.
Den gigantiska dörren öppnar nästan hela väggen.
När kylan letat sig in under vinterjackan går vi inomhus på riktigt. In i värmen, i det helrenoverade huset.
I köket är det så lågt i tak att det går att lägga handen på de gamla originalbjälkarna. Det är en smula svindlande att tänka sig att de är kvar sedan huset byggdes för snart 200 år sedan. Här har det lagats mat i generation efter generation …
Vattenkokaren påminner om nutidens moderna köksredskap när tevattnet är färdigt. Linda bär in koppar, tepåsar och morotskaka i matsalen intill.
Varje rum går i samma lugna toner. Färgen på väggarna heter ”kalk”. Här är sparsamt, varsamt, omsorgsfullt möblerat. Inte för många saker, och inte heller för få. Vilsamt, helt enkelt.
Varifrån kommer fingertoppskänslan?
– Jag kan inte säga riktigt vad det är, säger Linda och skrattar. Jag tror att jag har öga för det stilistiska. Jag känner när det är rätt, liksom. Det gäller både möbler, dekorationer, blommor och kläder.
Det är med andra ord ingen slump att kottarna, kvistarna och ljuslyktorna står som de gör på bordet. Pojkvännen Sebastian har för länge sedan slutat att lägga sig i själva piffandet.
– Det är ingen idé, men det gör mig ingenting. När Linda fixar så blir det bra, säger han.
Vackert av det som naturen bjuder i december och januari. Linda skapar konstverk med ormbunkar och vass.
Ja, det var just skaparlusten och viljan att arbeta med händerna som drev Linda till en helomvändning, inte bara när det gällde att byta boende, utan också yrkeskarriär.
För snart sju år sedan började hon en trädgårdsutbildning i Norrköping, vid sidan om jobbet som arbetsterapeut vid Linköpings universitetssjukhus. När hon var färdig sa hon upp sig och startade på ny bana.
– Jag ville ut, ut i naturen och jobba fysiskt, säger hon. Och hur bra jag än trivdes som arbetsterapeut så känns det helt rätt att byta.
I dag är Linda anställd på Green Östergötland och arbetar med utemiljöer. Ironiskt nog har hon blivit tilldelad området på US, alldeles i närheten av sin gamla arbetsplats.
– Jag hälsar på mina gamla kollegor nästan varje dag, det är jättekul!
Medan vi dricker te och pratar om känslan av att binda en riktigt fin bukett till någon som fyller år eller att arrangera blommorna till ett bröllop, så letar sig solen in genom fönstren.
Våren är där någonstans, långt bortom snö och minusgrader.
Som blomsterälskare – längtar du?
– Ja, så klart! Men nu är det tid att beställa fröer och fundera på vilka blommor som ska ingå i odlingsbäddarna i år. Det är alltid kul att experimentera med nya sorter. Förra året kom lejongap in i lådorna som ett mycket lyckat inslag.
Vilken blomma står överst på favoritlistan?
– Zinnia. De finns i så många färger, är lättodlade och står länge i vas. Sätt gärna ihop dem med något prydnadsgräs, kanske någon vallmokapsel och ett par lejongap, för höjdens skull.
Ormhassel gör sig utmärkt i buketter. Linda har en egen buske, strax utanför ladan.
Men zinnia kan vi bara drömma om än så länge. I januari ska vi ägna oss åt två saker, säger Linda; dels torkat material och grenar från trädgården, dels svenskodlade tulpaner.
– Ut på upptäcktsfärd i trädgården, uppmanar hon. Det finns alltid fina saker att ta med in. Jag var själv lite fundersam kring bruna blad tidigare, men nu gillar jag skarpt att ha med dem i buketter så här års. De är ju redan torra så de står sig hur länge som helst.
Lindas pojkvän Sebastian Aréus bor i Norrköping, men längtar ut på landet. "Jag tycker att det är roligt att skruva på maskiner. Blommorna och skapandet får Linda sköta", säger han.
Hon visar en vacker bukett med bruna ormbunksblad och vippande vass. En skön kontrast mot de ljusa väggarna.
Tulpanerna då? Ja, dem ska vi dela på och placera ut över hela huset.
– Sätt en och en i småvaser. Kanske tillsammans med en kvist av något slag. Buxbom till exempel, den har en fin vintergrön färg.
– Och tänk i ojämna antal, fortsätter hon. Ställ alltid fram en eller tre eller fem vaser eller ljuslyktor. Samma sak när du planterar. Alltid ojämna antal.
Vän av ordning vill fråga varför?
Vän av kreativitet och fingertoppskänsla svarar med ett leende;
– Det bara är så!