Vår stad
Inför breddningen av Storgatan flyttades i maj 1953 den dåvarande domprostgården invid Borggårdsgatan ett tiotal meter mot norr. Projektet inledes med att en ny källare byggdes och fortsatte med att gårdens stallbyggnad revs.
Slängda lite huller om buller bland bråten i stallet låg figurerna till J N Byströms altaruppsats, vilken prydde domkyrkans högaltare 1832–1926. Figurerna lyftes då, innan byggnaden drogs på plats, in i domprostgårdens nya källare. Där ligger de ännu. Källarens trånga passager gör att de lär bli kvar där.
Inför flytten pallades domprostgården upp på träbjälkar och järnbalkar för att sedan med hjälp av en lastbil dras längs en utlagd räls. Flytten utfördes av Fritz Persson från Lister-Mjällby i Blekinge, som även genomförde ett stort antal husflyttningar till Gamla Linköping.
Projektet beräknades totalt komma att kosta 130 000 kronor. Den summan överskreds dock med 40 procent. Den påföljande tvisten löstes först 1957 genom att staden och församlingen delade på kostnaden.
Flyttningen föregicks även av en helt annan diskussion. I slutet av fyrtiotalet hade det visat sig att när gården blev domprostgård 1898 överfördes aldrig äganderätten formellt från staden till församlingen. Problemet löstes 1952 genom att stadsfullmäktige överlämnade fastigheten som gåva till domkyrkoförsamlingen.
Breddningen av Storgatan var en del i projektet att underlätta biltrafiken genom Linköping. Av samma skäl skulle Drottninggatan breddas vilket gjorde att flygarna vid Trädgårdsföreningens entré hösten 1954 kom att flyttas längre in i parken. För att skapa ett rymligare entréparti flyttades byggnaderna dessutom isär.
Under nyhetsflödets sommartorka 1955 följde stadens båda tidningar noga när ett flerfamiljshus från 1930-talet flyttades från Grenadjärsgatan 6 till Örngatan 11. Riksbyggen ville bli av med byggnaden då de köpt fastigheten med avsikt att där uppföra ett betydande bostadskomplex. I bostadsbristens Linköping valdes en flyttning av det då ganska moderna huset framför en rivning.
Byggnaden hade fem lägenheter. Spektakulärt var att två av familjerna bodde kvar under flytten. Bristen på yttertrappa skapade problem när man skulle in eller ut ur huset. Annars levde familjerna, fastän under färd, ungefär som vanligt.
När Storgatan i höjd med S:t Larskyrkan skulle breddas 1967 flyttades den 1700-tals byggnad i vilken Wissings Guld ligger sju meter mot söder.