"Nej, svindel har jag aldrig lidit av"

HĂ€ngande pĂ„ en stoppbrĂ€da med ett rep om midjan arbetade plĂ„tslagaren Gacke Aspeqvist med att laga domkyrkotornets koppartak. "Om det stod folk och tittade pĂ„ brukade vi snurra runt en svĂ€ng i luften – som en slĂ€nggunga, du vet", berĂ€ttar han.

I mer Àn 50 Är arbetade Karl-Axel "Gacke" Aspeqvist, 87 Är, som plÄtslagare. Han har aldrig Ängrat sitt yrkesval. "Friheten, att fÄ sköta sig sjÀlv, var det bÀsta med jobbet", sÀger han.

I mer Àn 50 Är arbetade Karl-Axel "Gacke" Aspeqvist, 87 Är, som plÄtslagare. Han har aldrig Ängrat sitt yrkesval. "Friheten, att fÄ sköta sig sjÀlv, var det bÀsta med jobbet", sÀger han.

Foto: Ann-Charlotte Irhede

Linköping2022-05-21 12:36

I höst ska en renovering av domkyrkans torn inledas och pÄgÄ under flera Är. Karl-Axel "Gacke" Aspeqvist har mycket att berÀtta om senast det begav sig.

Det nuvarande Àrggröna koppartaket kom pÄ plats i samband med en omfattande renovering i mitten pÄ 1960-talet. DÄ var dock Gacke Aspeqvist inte med, visar det sig. DÀremot gjorde han flera plÄtslagarjobb pÄ tornet innan dess, under 50-talet och början av 60-talet.

– Ja, titta hĂ€r ska du se, sĂ€ger han och blĂ€ddrar i ett gammalt fotoalbum.

undefined
Karl-Axel "Gacke" Aspeqvist, 87 Är, pensionerad plÄtslagare frÄn Linköping.

Trots att fotografierna Àr smÄ och svartvita svindlar det till i magen nÀr jag tittar pÄ dem. Hundra meter upp i luften sittande pÄ en liten gungliknade trÀbit...

Var du inte rÀdd?

– NĂ€e. Man vĂ€njer sig fort. Fast nĂ€r jag skulle fĂ€sta vajern till sjĂ€lva hissanordningen och fick klĂ€ttra allra högst upp med hjĂ€lp av Ă„skledaren var det lite lĂ€skigt, erkĂ€nner han.

undefined
Högst dÀr uppe pÄ domkyrkans torn hÀnger Gacke pÄ en stopplapp.

Vi trÀffas i Norrköping, dÀr 87-Ärige Gacke Aspeqvist bor sedan fem Är tillbaka. Det var kÀrleken till numera sambon Lillemor som fick honom att lÀmna barndomsstaden Linköping efter dryga 80 Är.

– Ja, jag Ă€r född och uppvuxen pĂ„ Garvaregatan och stolt medlem av Tanneforspojkarna, meddelar han.

Det var ocksÄ dÀr, i Tannefors, som han fick sitt smeknamn.

– Haha, ja nĂ€r jag hade lĂ€rt mig gĂ„ fick jag leka utanför huset, fĂ€st vid ett rep i ett stuprör sĂ„ att jag inte skulle smita. Jag kunde inte sĂ€ga Karl-Axel, sĂ„ nĂ€r folk frĂ„gade vad jag hette sa jag "Gacke". Och det har följt med mig sedan dess. 

undefined
I Gackes fotoalbum finns mÀngder av hisnande plÄtslagarminnen frÄn 50- och 60-talet.

PlÄtslageriet ligger i slÀkten, bÄde pappa och farfar var plÄtslagare. Och som 14-Äring började Gacke som lÀrling först pÄ samma firma som fadern, men ganska snart pÄ Folke PlÄt.

– Det var 28 maj 1950 och dĂ„ hette firman Folke Johansson PlĂ„t, om man ska vara noga. Det blev 50 Ă„r och lite till dĂ€r innan jag gick i pension 12 oktober 2000.

Minnet Àr det som synes inget fel pÄ, Àven om Gacke sjÀlv hÀvdar att det blivit sÀmre.

– Ibland har jag svĂ„rt att komma ihĂ„g vad jag gjorde igĂ„r, sĂ€ger han och skrattar.

Men jobben pÄ domkyrkans torn minns han vÀl och uppskattar att han var med och reparerade sprickor i det gamla koppartaket vid ett tiotal tillfÀllen.

– Det var ju smutsbrunt till fĂ€rgen. Det man bytte till pĂ„ 60-talet var fĂ€rdigoxiderat, alltsĂ„ Ă€rggrönt frĂ„n början. För att det ska Ă€rga pĂ„ naturlig vĂ€g mĂ„ste det finnas saltvatten i nĂ€rheten. Som hĂ€r i Norrköping, förklarar han.

undefined
Som ung Gacke skinnknutte och stolt Àgare till en Triumph-motorcykel av Ärsmodell -53.

Han berĂ€ttar om alla trappor och stegar man först var tvungen att forcera för att komma upp till jungfruburen, halvvĂ€gs upp i tornspiran, dĂ€r den vevdrivna vinschanordningen stod. 

– Vi var alltid minst tre stycken. En som hĂ€ngde utanpĂ„ tornet och bytte ut och falsade ny kopparplĂ„t, en som vevade och en som satt i den öppna gluggen och skötte kommunikationen dem emellan.

Det spektakulÀra arbetet lockade ofta en hel del nyfikna ÄskÄdare pÄ marken nedanför. Och inte sÀllan förvandlades underhÄllsarbetet till ren underhÄllning, nÀr plÄtslagare Gacke med dödsförakt tog spjÀrn med fötterna mot torntaket och hans gungliknade stoppbrÀda förvandlades till en slÀnggunga högt dÀr uppe.

undefined
Karl-Axel "Gacke" Aspeqvist, 87 Är, pensionerad plÄtslagare frÄn Linköping.

Trots det och den med nutida mÄtt mÀtt undermÄliga sÀkerheten kan Gacke inte minnas nÄgra allvarliga tillbud.

VÀrre var det 20 januari 1965, ett annat datum Gacke Aspeqvist aldrig glömmer. DÄ föll han huvudstupa Ätta meter ner frÄn ett tak i Johannelund. Han bröt bÄda handlederna, vÀnster armbÄge, höger ben och krossade vÀnster knÀ.

– Och jag hamnade med huvudet rakt i min verktygslĂ„da, sĂ„ ansiktet blev ocksĂ„ ganska tilltygat. Jag lĂ„g pĂ„ lasarettet i ett halvĂ„r med gips överallt. Nygift var jag ocksĂ„, det hĂ€nde bara nĂ„gra mĂ„nader efter bröllopet. Men det kunde ju gĂ„tt riktigt illa, jag Ă€r tacksam att jag överlevde.

undefined
Högst dÀr uppe pÄ domkyrkans torn hÀnger Gacke pÄ en stopplapp.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!