När Henley Newman var elva månader hade han varit i elva länder. Med den takten hade han kunnat bocka av alla världens länder lagom till att han fyllde 18, räknade hans föräldrar ut. Kanske inte riktigt hållbart – men däremot har det blivit fler resor för familjen sedan dess. Och på söndag är det dags för avfärd mot ytterligare ett nytt land. Familjen Newman ska flytta till Tanzania.
Just nu lever fyrbarnsfamiljen i något av ett flyttkaos, i sitt sommarhus vid Svinstadsjön utanför Bankekind. 15 resväskor ska packas, saker ska väljas ut och väljas bort. 13-åringen Mio är i färd med att rengöra en gummibåt så att den inte ska förstöras under tiden den förvaras i Sverige – det är mycket som ska ordnas inför en flytt på tre år.
– Alla barn har fått fem veton, de har fått välja fem saker som de absolut vill ha med, säger mamma Cornelia.
Tioåringen Love visar upp sina fem utvalda leksaker och föremål, bland annat ska Harry Potter-trollstaven få följa med. I äldsta barnet Mios fall fick det bli fem spel. Två stora lådor lego i vardagsrummet har också beviljats en plats i den stora packningen som ska köras till flygplatsen med släp.
Men det är inte första gången familjen går igenom förberedelserna inför en utlandsflytt. Johan och Cornelia bodde i Kina när de pluggade, och sedan flyttade de tillbaka dit med barnen och bodde där i fem år. Det var när de kom tillbaka till Sverige för fyra år sedan som tanken föddes på att flytta till Afrika för missionsarbete. I två år har det varit helt bestämt. Just nu har de ett gyllene läge med sina barn, menar de – Mio ska börja högstadiet, Love mellanstadiet, Henley förskoleklass.
– Och Mae Lou är fortfarande så liten att hon mest hänger med, säger Cornelia.
Att det blev just Tanzania var ett beslut i samråd med EFK – Evangeliska frikyrkan – som är organisationen de ska åka ut med. Ingen i familjen har varit i Tanzania, men när de fick förslaget kändes det rätt direkt, säger Cornelia och Johan. De kommer bo i staden Arusha, Cornelia kommer arbeta med barns rättigheter och Johan med hållbar försörjning kopplat till klimatförändringarna.
– Världen är så, så orättvis. Vi har liksom allt, vi har både materiella tillgångar och en relation med Gud som vi tycker är allt. Vi vill dela med oss av vad vi har och försöka omfördela resurserna, säger Cornelia.
– Och så har vi ett globalt intresse och tycker det är värdefullt när man möts mellan kulturer och kan överbrygga gränserna. Det är utvecklande och nyttigt, säger Johan.
Men naturligtvis är det jobbigt att flytta också. Det kanske svåraste med att bryta upp är att lämna människor, säger Cornelia, och att bygga nya relationer tar tid. Johan och Cornelia berättar att de utifrån deras erfarenhet tycker att det tar ungefär två år innan man etablerat sig på en ny plats.
– De två åren är rätt tuffa alltså. Man är lite i ett vakuum. Det är ganska jobbigt att ta sig in i en annan kultur, säger Johan.
Men att det kommer bli en lång process att vänja sig vid den nya tillvaron är inget som avskräcker dem.
– Det är påfrestande, men värt det. Det är ju inte värdelös tid heller. Till exempel bygger man relationer i familjen under den tiden.
Samtidigt är det klart att det finns en oro inför den stora flytten.
– Framför allt oroar jag mig för barnen. Men det kan bli dåligt för barn i Sverige med, jag oroar mig för barnen här också. Det är en del av föräldraskapet, säger Cornelia.
De flesta i deras närvaro har varit positiva till beslutet att flytta.
– Det är ingen som har sagt att vi inte borde åka. Det skulle möjligtvis vara våra mammor... Nä, de är glada att vi ska åka även om de vill att vi ska vara nära, säger Johan.
– Många säger att "det skulle jag aldrig ha gjort". Det är ingen som har sagt det rakt ut, men ibland kan det finnas en liten underton av "ni är dumma i huvudet", säger Cornelia och skrattar.
Det är dock inget som stör dem. Man har olika lätt för olika saker – de har aldrig tyckt det är särskilt svårt att flytta med barn.
– Det är en tillgång att få åka med dem, inte en begränsning.
Hur känner barnen inför att flytta då? Ja, Love är lite trött på frågan, han säger att han har fått den minst hundra gånger.
Henley berättar att han först blev förvånad när han fick veta att de skulle flytta: Igen!?
Men nu, med bara dagar kvar i Sverige, är den främsta känslan: "Nu kör vi".