Karin Wester är barnläkare, men har idag en annorlunda uppgift: att klä och sminka ett barn som efter ett drunkningstillbud. Dockan Sam har slagit i huvudet och hittats medvetslös i vatten. Karin klär på dockan blöta kläder för att det ska bli så verkligt som möjligt.
– Sam, hör du mig? Kan du klämma min hand?
I ett akutrum på Universitetssjukhuset i Linköping ligger 4-årige Sam helt stilla på en brits. Han har en genomblöt tröja på sig och en sårskada i pannan. En stund tidigare har han kommit in med ambulans efter att ha hittats livlös i ett vattenfyllt dike. Han hade bara varit borta från sina föräldrar i tio minuter när han hittades. Det hade kunnat vara ett verkligt fall, men just det här fallet är en övning och Sam är en docka. En tung, verklighetstrogen docka.
Läkaren Anton Jansson och sjuksköterskan Matilda Markestig arbetar med dockan Sam, som ska föreställa en 4-årig pojke som nyss hittats livlös i ett vattenfylld dike.
– Man får alltid lite stresspåslag vid den här typen av övningar, även om man vet att det bara är en docka. Det är ett bra fall, ett realistiskt fall, som vi får in på riktigt ibland, säger Anton Jansson, läkare på US akut.
Totalt är de ett tiotal läkare och sjuksköterskor som arbetar med Sams livlösa kropp.
Bland medicinska facktermer kan lösryckta meningar tydas:
– Fria luftvägar…blå i huden. Kall. Cirkulationsproblem.
Det är Anton som har uppgiften att vara undersökande läkare under just den här övningen. Han kontrollerar Sams kropp efter synliga skador och lyssnar på Sams lungor.
– Vad hör jag för andningsljud?
Övningsledaren Sofia Freland står intill Anton och informerar om vilka ljud som hörs från Sams lungor och räknar högt när Anton undersöker.
– 1..2..3..4..5.
Kommunikation och samarbete är grundstenarna i övningen. De hjälps åt och meddelar hela tiden resten av gruppen om vad de kommer fram till.
Annars är det inte mycket som avslöjar att det är en övning.
Sam ser så verklig ut att instruktören och barnläkaren Karin Wester, som dagen till ära får agera ambulanssjukvårdare, har fått lugna patienter och besökare i entrén och förklarat att det bara är en docka.
Patienten Sam (som är en docka) är nedkyld och medtagen. Han får hjälp med både andning och värme, samtidigt som han övervakas med hjälp av olika apparater.
Under onsdagen genomfördes flera olika övningar parallellt. Samtidigt som en grupp sjukvårdspersonal tog hand om en patient anlände en annan i ambulans utanför.
Övningsledaren Sofia Freland är specialistläkare i akutsjukvård på US.
– När det kommer in ett ”rött” barn (högsta prioritet), ett svårt sjukt barn, så blir stressnivån hos personalen mycket högre än annars. Så vi övar så här som en del i ett strukturerat arbetssätt för att minska stresspåslaget. Det gör fantastiskt stor skillnad och är även ett sätt att öva samordning mellan olika professioner och kliniker.
Innan dockan Sam kommer in som övningspatient, har sjukvårdspersonalen först gått igenom en checklista, vad de ska göra, hur de ska placera sig och fördelat olika roller.
– Vem är läkemedelsansvarig?
– Vem komprimerar?
När Sam väl ligger på britsen, fortsätter kommunikationen oupphörligt.
– Vi fortsätter stödventilera. Har vi puls? Vad har vi för temp?
– 32 grader.
– Fortsätt värma.
– Då bryter vi där, säger Sofia.
Barnläkaren Karin Wester bär in dockan Sam i rummet där all akutpersonal väntar. Just idag fick hon agera ambulanspersonal.
Inför övningen samlas all personal för att gå igenom scenariot de ska öva på. Övningen handlar både om samordning och att minska stressen som uppstår när ett akut sjukt barn ska vårdas under tidspress. Efteråt får var och en dela sina upplevelser av hur det gått.
De samlas efteråt och går igenom vad de tar med sig till nästa gång och vad de tyckte fungerade bra.
– Jag tycker att ni tog emot rapporten väldigt bra. Sedan var det jättesnyggt att ni överförde infon till de andra på en gång, säger barnläkaren Karin, som nyss agerat ambulanssjukvårdare.
Efteråt är specialistläkaren Panis Harrisson nöjd. Hon arbetar på US akut och har själv två barn, 7 och 12 år gamla.
– Det är lättare att hålla det professionellt när det inte är ens egna barn. Övningen kändes jättebra. Vi tränar regelbundet på det här. Det är bra att vi som oftast jobbar med vuxna också får öva med barn. Så blir det inte lika stressigt sen när de väl kommer in. Det är säsongsbundet, på vintern är det mer RS-virus och på sommaren fler olyckor.
Anton håller med om att det kommer in barn lite då och då.
– Efter den här sortens övningar känner man sig lite tryggare när det kommer in barn, säger han.
Läkaren Anton Jansson undersöker den patientens kropp medan sjuksköterskan Matilda Markestig stabiliserar huvudet eftersom de misstänker att pojken kan ha skadat nacken.