Drygt 4 400 personer i Sverige väntar på hjälp som de redan beviljats av sina hemkommuner, i form av exempelvis bostad eller kontaktperson. Och nästan var femte har väntat i över ett och ett halvt år. Det visar Nyhetsbyrån Sirens sammanställning av Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) siffror. Flest väntar i Göteborg och Uppsala. Linköping hamnar på fjärde plats i listan över längst väntetider.
– De största bekymren är att hitta boenden. Det är en kö som vuxit på sig och som vi är oroade över, säger Christina Våleman, gruppchef på avdelningen för äldre och funktionsnedsatta på Socialkontoret i Linköping.
Det handlar om beslutade hjälpinsatser enligt lagarna LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, och SoL, Socialtjänstlagen. Den sistnämnda berör vissa boenden för människor med psykisk funktionsnedsättning.
Enligt den nationella jämförelsen är det 151 personer i Linköping som väntar på beslutad hjälp. Det är dock siffror som Christina Våleman inte känner igen.
– Det blir det ju inte riktigt om man slår ihop det som vi är medvetna om. Sen tycker vi ju att det är nog allvarligt det vi har, säger hon.
Främst är det till boenden för psykiskt funktionshindrade som det är kö. Där väntar just nu 68 personer på sitt boende, och av dem har 17 personer fått vänta över ett år, enligt kommunens egna uppgifter.
– Samtliga som väntat mer än ett år har fått erbjudande som man tackat nej till, alternativt så bor man idag i ett boende utanför kommunen och står kvar i kön tills lämplig plats blir ledig på hemmaplan, säger Christina Våleman.
Anledningen till väntetiderna är helt enkelt brist på bostäder. Men det finns planer på utbyggnad av boenden - bostäder vid Folkets Park beräknas vara inflyttningsklara vid årsskiftet, och därefter ligger Linghem och Ekängen på tur. Ett ytterligare problem är att besluten från IVO som krävs för att få driva nya boenden drar ut på tiden.
– Så var fallet med gruppbostaden på Tunngatan i Vidingsjö. Där blev det fördröjd inflyttning på flera månader på grund av fördröjd tillståndsgivning, berättar Christina Våleman.
Hon menar också att de stora barnkullarna 1989-1990 spelar in.
– När de kommit upp i 20-årsåldern blir det extra många som behöver boende, då följer inte utbyggnaden med i rätt i takt.