– Varför blev det fulaste med det gamla biblioteket kvar, medan det andra ersattes? undrar byggnadsantikvarie tillika kvällens guide Marie Hagsten.
På Hunnebergsgatans ena sida tornar väggen från det gamla nerbrunna biblioteket upp sig. En typisk 70-talsfasad i brunt Helsingborgstegel. På den andra sidan gamla röda timmerhus som skulle smälta bra in i Gamla Linköping. Att den fängelseliknande muren fick bli den enda lämningen från det gamla nerbrunna biblioteket hade rent ekonomiska förklaringar, den skulle helt enkelt bli väldigt dyr att ersätta.
– Men den här platsen utgör en spännande kontrast, och visar på den sprängkraft som ryms inom en stad, säger Marie Hagsten.
Ett tiotal personer lockades denna småkyliga aprilafton att förkovra sig i fasadernas historia. Tanken med vandringen är, att med fulheten som ingång, vända och vrida på vad som är vackert och vad som är fult.
– Det som inte är fint är det vi ofta tänker bort. Men kanske går det att se dessa byggnader på ett annat sätt? säger Marie Hagsten.
Hur har ni valt vilka byggnader som är tillräckligt fula för att vara med?
– Vi har utgått från det som historiskt skapat debatt och diskussion. Folke Filbyter-statyn vad till exempel väldigt kontroversiell när den byggdes, vilket nog få av oss tror idag, säger Marie Hagsten.
Nästa fulvandring äger rum i Tornby den 29 augusti, och följs av ytterligare en runt Stångån 13 september.