Fruktad almsjuka på väg att sprida sig till innerstan

Den här gången är det stora mäktiga träd längs med Hunnebergsgatan och ett träd på Vallgatan, in mot den lilla parken som tas ned. På grund av detta är också en stor del av Hunnebergsgatan avspärrad dagtid under hela veckan.

Förutom de almar som står på kommunens mark ska också Lejonfastigheter ta ner almar på sin mark, enligt stadsträdgårdsmästare Lotta Johansson, som är bekymrad.

– Det är aldrig är roligt att behöva ta bort så stora och mäktiga träd. De är värdefulla för stan, säger hon.

Men bort måste de för att i möjligaste mån förhindra spridning av sjukdomen som kan ta kål på varenda alm.

Almsjukan är inget nytt i Linköping. Redan på 1980-talet började kampen mot almsplintborren. Med de metoder som man lärde sig då, och praktiserat sedan dess, har man lyckats hindra spridningen av trädsjukan till innerstan.

Men nu börjar den närma sig stadskärna.

Anledningen, enligt Lotta Johansson är att de senaste åren varit gynnsamma för almsplintborren. Då kan de hinna med att svärma fler gånger under en sommar, med rejäl risk för spridning som följd.

De trädarter som är vanligast i Linköping är Lind, lönn och alm. Almen finns på många ställen i innerstan bland annat i Domkyrkoparken, vid slottet och i Trädgårdsföreningen. Att tvingas ta ner en stor mängd almar skulle förmodligen förändra stads- och parkbilden en hel del.

För några år sedan togs en mycket gammal alm ner i närheten av slottet. En alm som Lotta Johansson gissar kan ha varit runt tvåhundra år.

De träd som nu tas ner är också gamla. Exakt hur gamla, vet inte Lotta Johansson. Men de kan mycket väl vara uppåt hundra år.

Ett träd utmed Hunnerbergsgatan blir dock kvar. Här finns ingen konstaterad sjuka. Prov har skickats till Sveriges lantbruksuniversitet för ett säkert svar.

– Många kanske tycker att vi ska ta ner den med, men vi är väldigt rädda om våra träd och kan vi ha den kvar i ett eller två år är vi glada för det, säger hon.

Nya träd ska småningom planteras där almarna har stått. Än vet ingen vilken typ av träd det blir men en sak är säker. Det blir inga fler almar.