När Mattias Bergbom växte upp i Sundsvall hade han ingen aning vad han ville göra i livet. Men tack vare ett visst intresse för datorer och spel hoppade han 2001 på det nystartade medieteknikprogrammet vid Linköpings universitet.
– Jag hade gjort lumpen och legat i en snödriva i 15 månader, och hade lika gärna kunnat bli polis. Men så dök den här utbildningen upp, den var tilltalande och kändes före sin tid. Jag hade liksom inget intresse av att sitta med snustorra ekvationer på en vanlig ingenjörsutbildning, säger Mattias Bergbom.
Under utbildningen tog han en ettårig paus, och jobbade på företaget Sectra som utvecklar medicinsk teknik. Men den stora chansen dök upp när han fick möjligheten att studera ett utbytesår vid Stanford University i Kalifornien.
– När jag kom dit var det kallare än jag hade trott. Jag minns att jag frös jättemycket och hela tiden var stressad. Men amerikanerna välkomnade oss blyga svenskar och vi blev ett jättehärligt gäng, berättar Mattias.
Började som hjälpreda
I USA skulle han också bli kvar. Efter en visit hem till Sverige, där han skrev klart sitt examensjobb och också träffade sin nuvarande fru Elin, fick han 2007 anställning på Digital Domain. Ett företag som då var marknadsledande i att utveckla visuella effekter till filmer.
– Jag började som hjälpreda, men blev till slut "hårkillen" som folk kom till med alla möjliga frågor.
Mattias skrev sitt examensarbete om just visuellt utvecklat hår. Ett tidigare outforskat ämne som han började intressera sig för av en slump. Hans stora genombrott var "Benjamin Buttons otroliga liv" från 2008, där Mattias och hans kollegor vann en Oscar för bästa specialeffekter. Brad Pitt spelade huvudrollen som en man som åldras baklänges. Där utvecklade Mattias via dator de olika frisyser som Brad Pitt bar i filmen.
– Vi hade inte så mycket interaktion med skådespelarna. Men regissören David Fincher jobbade vi nära med. Han var speciell, och stod ofta i strid med producenterna och kunde peka finger bakom deras ryggar, berättar Mattias och skrattar.
Efter att ha arbetat med flera andra stora produktioner valde Mattias 2010 att flytta hem till Sverige. I tre år därefter verkade han som konsult på distans för Digital Domain. "The Girl with the Dragon Tattoo" och "X-Men: First Class" är ett par av de storfilmer han då jobbade med.
– Men jag kände mig lite som en främling när jag kom tillbaka till Sverige. Det var särskilt svårt med jobbtermer som jag bara hade lärt mig på engelska. Det tog mig ungefär två år innan jag på riktigt kände mig hemma igen.
Inte glamouröst
För ett par år sedan lämnade Mattias sitt konsultjobb och filmindustrin. Han tillträder i oktober som utvecklingschef på ortopediavdelningen på Sectra – företaget där han inledde sin karriär. Cirkeln är på ett sätt sluten.
– Det var dit jag absolut inte skulle, jag ville inte hamna i Mjärdevi, säger Mattias skämtsamt.
Även om han ibland längtar tillbaka till USA och Hollywood, menar Mattias att det hårda arbetet inte var särskilt glamoröst.
– Jag saknar mycket, men inte arbetstiderna. Jag jobbade hundratimmarsveckor i perioder och märkte att jag åldrades fort. Mina ögon tog stryk efter alla timmar i mörka rum framför datorskärmar.
I Östergötland har han tillsammans med familjen hittat hem. Åtminstone för nu.
– Jag trivs jättebra. Tempot i USA orkar jag inte med längre. Men jag är bara 35, och vem vet vad som händer i framtiden, förhoppningsvis lever jag ju minst 35 år till, säger Mattias finurligt.