I den ljusa salongen i Lambohov arbetar två frisörer koncentrerat. Hårtussarna faller till golvet och småpratet tyder på att kunder och frisörer känner varandra väl. Längst in finns ett fikarum. Där möter ägaren Claudia Cakar upp.
– Det har varit en tvättstuga, men vi har byggt ut för att få plats, berättar hon.
Frisörsalongen i Lambohov har en lång historik. Den öppnade i det då nybyggda Lambohov på 1980-talet. När Claudia Cakar kom in i salongens historia var hon 18 år och nygift. Året var 1997. Hon hade då hunnit pendla till Uppsala där hon läste till frisör, flytta från hemstaden Enköping till Linköping där hon fortsatte frisörutbildningen på Anders Ljungstedts gymnasium. När hon i januari 1997 tog över salongen tillsammans med en fem år äldre vän och frisörkollega hade hon ett halvår kvar på gymnasiets frisörutbildning.
– Jag har alltid haft ett driv. Mina föräldrar har inte varit företagare, men min man kommer från en familj som alltid drivit företag. Så han sa: Det är klart du ska ha ett eget företag! Fast i skolan fick jag många reaktioner på att jag både var gift och hade eget företag trots att jag var så ung.
Claudia lyfter flera gånger makens insatser. De gifte sig tidigt och håller fortfarande ihop.
– Det var han som inspirerade mig till att starta eget. Nu är han snickare och har fått hjälpa mig att göra i ordning i salongen. Han tog också rollen som hemmaman när barnen var små, med hämtning och sånt. Så att jag kunde satsa på företaget.
Tillsammans har de också tre barn mellan 11 och 20 år.
– När barnen kom, prioriterade jag att vara ledig på helger och lov. Jag värderar familjelivet högt.
Personalen beskriver Claudia som en extrafamilj. De är fyra frisörer, med Claudia inräknad, plus en elev från frisörprogrammet.
– Jag frågar alltid vad de tycker innan jag bestämmer något. När jag beslutade att vi skulle ha stängt på helgerna, uppskattade tjejerna det väldigt mycket. Vi har en gemenskap och gör en massa saker ihop. De har jobbat här länge.
När Lambohovs klippotek flyttade till den nuvarande lokalen på hörnan 1998, fanns inte vårdcentralen tvärs över gatan.
– Jag kommer ihåg när den skulle byggas. Många hus har byggts upp runtomkring sen vi flyttade hit.
Mitt i förändringen ligger salongen kvar. Med sina egna förändringar och renoveringar. Sedan 2009 driver Claudia salongen själv. De senaste helgerna har den också fått nya speglar och stolar monterade.
– Det är tur att jag har min man som kan hjälpa till. Men den här helgen vill han bara vila.
Hon skrattar. Sedan blir hon allvarlig.
– När vi tog över salongen fick vi kämpa hårt för att vinna kundernas förtroende. I början var det jobbigt, men sakta gick det bättre. Nu har vi nästan bara stamkunder. Det är så välsignat att kunderna kommer tillbaka. Vi känner dem och många har varit hos oss i många år. Vissa har varit kunder sedan salongen öppnade på 1980-talet.
Under pandemin passade Claudia på att utbilda sig till yrkeslärare. När hon kom in på Linköpings universitet var hon överlycklig.
– Fast första tentan fick jag underkänt. Sedan förstod jag vad jag skulle göra och efter det har det bara varit underbart.
Efter utbildningen sökte hon jobb som frisörlärare, men drogs tillbaka till salongen.
– Jag har passionen för yrket. Under utbildningen hann jag sakna salongen också.