Domkyrkans församlingshems exteriör bevarar sin karaktär från den upprustning som Frimurarlogen lät genomföra 1808. Byggnaden blev då en av de allra högsta profana byggnaderna i Linköping.
Vår stad
Byggnaden har varit skola under närmare fem århundraden och under vardera drygt hundra år frimurarloge respektive församlingshem. Landsantikvarien Bengt Cnattingius kunde 1952 visa att byggnadens bottenvåning ursprungligen bestod av två hus. Skarven mellan dessa markeras genom en liten krökning i fasaden. Cnattingius visade att det östra huset, som är det äldsta, är från 1300-talet.
Frimurarlogen lät 1808 bygga på den tredje våningen för att där skapa sin samlingssal, kallad Johannessalen. Fotot visar salen efter den upprustning som domkyrkoförsamlingen lät genomföra 1930.
Byggnaden uppfördes som domskola, gymnasiernas medeltida föregångare. År 1627 grundades Linköpings gymnasium, som övertog domskolans lokaler. Den nya undervisningsformens krav gjorde att huset byggdes på med den andra våningen. Efter den stora stadsbranden i januari 1700 stod endast skolhusets ytterväggar kvar. Återuppbyggnaden skedde väldigt snabbt och redan till höstterminen 1701 kunde 300 elever välkomnas.
Åren 1792 till 1796 var Jakob Berzelius elev vid Linköpings gymnasium. Sedan 2004 finns konstnären Bo Olls bronsbyst av Berzelius utanför den vittberömde kemistens gamla skola.
Gymnasiet omtalades även som Linköpings akademi, vilket förklaras av att många av gymnasiets lektorer även var lysande forskare. Gymnasiets genom tiderna mest kände elev är den sedermera vittberömde kemisten Jakob Berzelius, gymnasist på 1790-talet. Bland de övriga elever som studerat i huset kan författaren Per Daniel Atterbom, en av den svenska förromantikens portalpersoner, nämnas.
Vid gymnasiets 300 årsjubileum 1927 avtäcktes en av Olle Hjortzberg ritad och av Nelsons stenindustri tillverkad och skänkt minnestavla. De två huvudena representerar en biskop och en lärd man.
Byggnaden användes som gymnasium från 1627 till 1808, då undervisningen flyttade till ett hus på yttre borggården. Då köptes den gamla gymnasiebyggnaden av stadens nybildade frimurarloge. De rustade huset och byggde på den tredje våningen för att där inredda sin samlingssal. Byggnaden kom då att bli ett av de allra högsta husen i Linköping. Vid den renoveringen gavs byggnaden sin ännu bevarade exteriör.
När Frimurarehotellet vid Vasavägen stod klart 1912 köpte grosshandlaren Axel Karlsson fastigheten. Han hyrde ut huset till domkyrkoförsamlingen som församlingshem. År 1928 fick domkyrkoförsamlingen köpa byggnaden för 130 000 kronor.
Affärens genomförande fördröjdes av att köpet överklagades. Efter det att högsta instans avslagit klagan kunde affären slutföras i januari 1930. Efter stadsarkitekten Olof Lundgrens ritningar byggdes därefter den gamla byggnaden om till ett modernt församlingshem.
Eftersom skolväsendet långt in på 1900-talet var kyrkans ansvar har byggnaden, undantaget åren 1804 till 1912, alltsedan medeltiden varit knuten till kyrkans verksamhet. År 2020 rustades församlingshemmet för att motsvara dagens krav.