– Förra sommaren lämnade cirka 13 000 elever grundskolan utan gymnasiebehörighet, hela 3 procent. Det är illavarslande. Det stöd som eleverna har rätt till måste sättas in tidigt, säger Gustav Fridolin från podiet i Folkungaskolans aula där han möter skolledare och lärare från hela länet.
Skolministern, tillika språkrör för Mljöpartiet, poängterar att stödet i Finland ligger på de tidiga åren. Och att ingen ska förvänta sig att regeringen ska hinna genomföra alla ambitioner för grundskolan redan under 2015.
– Jag är ute och träffar de viktigaste makthavarna för skolan lokalt. Det är viktigt som ettt första steg. Det får ta det här året, men inte mer.
Vad har du fått för svar såhär långt?
– Många är trötta på alla nya krav som skolans makthavare har ställt på lärarkåren. Nu krävs en nationell kraftsamling, vi måste lämna den situationen att den som haft mitt jobb, har skyllt skolans problem på kommunerna och så har kommunerna snabbt lagt tillbaka ansvaret på staten.
– Och så har rektorer, lärare och elever hamnat i kläm däremellan. Jag försöker i stället vara tydlig på vad som är det gemensamma ansvaret och vad man kan göra tillsammans.
Att många äldre skolor i dag är rena renoveringsobjekten stör också skolministern. Inte minst har ljud- och bullermiljön i korridorer och klassrum försvårat, särskilt för elever med koncentrationsproblem.
– Vi har följt modellen man haft i Danmark, som har lyckats bra med att klara upprustningen. Buller är ett av problemen, ett annat är otrygghet.
Hur yttrar sig den otryggheten?
– Det handlar om skolmiljöer som lämnar utrymme för kränkningar. Det finns många mörka hörn och mycket som man inte har överblick över. Det vi gör då är vi begär att renoveringsplanen ska vara framtagen tillsammans med elevernas skyddsombud. I dag finns det lagstiftning om att alla elever ska utse skyddsombud.
Jag förstår inte riktigt, vad är syftet här?
– Gör du genomtänkta insatser och en kraftsamling bakom en skola, då kan du vända resultaten. Man kan se förändringar redan efter fem-sex år.
– När det gäller lärarnas lönesatsning så måste vi göra den tillsammans; kommuner, stat, politiken. Om den ska nå ut brett så måste den få lärarnas acceptans.
Vad krävs för att lyckas?
– Att vi bara måste lyckas, jag ser inga alternativ (skratt).