– Gör vi ett bra jobb, och ger människor stöd och hjälp för att komma ut i arbetslivet, så förlorar vi ersättningen, säger han. Om vi håller kvar dem hos oss, i någon sorts sysselsättning, så får vi betalt.
Det här stör honom. Någon har gjort en rejäl tankevurpa här, ett politiskt systemfel.
– Jag anser personligen att det borde vara en frivillig åtgärd, säger han. En del personer mår så dåligt av tvånget att det verkar negativt för dem.
Freekick ser i första hand sitt uppdrag som att coacha och peppa dem som är långtidsarbetslösa så att de orkar hantera det faktum att de ofta står långt bort ifrån arbetsmarknaden. I andra hand är uppdraget att bidra med kunskap och kompetens för att underlätta att deltagare kommer in på arbetsmarknaden.
Den anordnare som lyckas med det gör alltså ett bra jobb. Samtidigt blir det en företagsmässig katastrof för det företag som når ända fram. Det finns anordnare som gått i konkurs när fas 3-deltagarna blivit allt för få: mer än 75 deltagare blev bara 20 på kort tid.
– Då försvann deras ekonomiska bas, säger Torbjörn Löwendahl, men det beror egentligen inte på något systemfel. De gick samma öde till mötes som alla företag, vars produkt eller tjänst inte är tillräckligt populär hos kunderna eller om man man missköter saker, något i planeringen måste ha gått fel.
Själv är han inte orolig för vad som händer efter fas 3. Freekick är ett företag som kommer att leva vidare, säger han.
– Vi är i grunden ett it-företag som sysslar med webbutveckling och bokföring och vi startade 2002, långt före fas 3. Jag har varit jobbkonsult och sysslat med coachning för olika typer av arbetstränare. När vi fick frågan om att ta emot fas 3-deltagare sa jag först nej. Sedan blev det så i alla fall.
Vad gör deltagarna hos er?
– Mestadels saker som får dem att må bättre, men också saker som kan föra dem närmare jobb. Många har varit utan jobb länge och mår dåligt, de behöver lyftas. Vi jobbar mer med människor än med teknik i dag. Sanningen är att det finns gott om människor i fas 3 som inte skulle klara ett heltidsjobb även om de blev erbjudna det.
Freekick har i dag tolv anställda, sju av dem kommer från fas 3.
– Ja, det är ju också helt motsägelsefullt, säger Torbjörn Löwendahl. Vi förlorar massor med pengar när vi får dem i jobb. Egentligen är det ju då vi borde belönas, när vi lyckas.
– Samtidigt gynnar de oss att vara bra, då väljer folk att komma till oss....
Vi står på anordnarmässan inne på arbetsförmedlingen, en mötesplats som uppstår en gång i månaden för att fas 3-anordnare och deltagare ska kunna hitta och välja varandra. Det finns bara lite större företag här, som tar emot ett antal arbetssökande, de som inte söker fler deltagare besöker förstås inte mässan. Freekick är alltså ett av de större företagen, men Torbjörn Löwendahl säger att han egentligen inte vet något om de andra. Deltagarsiffrorna är hemliga.
– De flesta företagen här fanns inte innan fas 3 infördes, säger han. De bygger helt på att sysselsätta dessa deltagare. Samtidigt får de inte göra något allt för meningsfullt, då konkurrerar de med vanliga företag. Men om verksamheten inte är meningsfull – vad gör de då?!? Visst är det knepigt?
Freekick har 50 stycken fas 3-are. 50 gånger 5 000 kronor i månaden, det är mycket pengar.
Ändå är du kritisk?
– Jag är kritisk mot systemet, det finns allt för mycket konstigheter i det. Om jag hade fått välja skulle jag inte ha röstat för det. Men det finns, och vi gör så bra vi kan inom det.
Vad händer om fas 3 försvinner?
– Vi diskuterar förstås det – och jag utgår faktiskt ifrån att det blir så. Fas 3 försvinner efter valet. De flesta företagen här i lokalen skulle då försvinna. Inte vi, vi har en verksamhet ändå. Men större delen av mina anställda skulle bli utan jobb om vi inte kan hitta nya samarbeten med arbetsförmedlingen.
– Min bild av engagemanget från handläggarna på AF är mycket positiv. Många av våra deltagare är frustrerade över att de inte får personliga möten, men det beror sannolikt på resursbrist och inte brist på vilja.