För ett antal veckor sedan publicerade vi en artikel om mänskliga skelettdelar som syntes öppet i en jordhög i anslutning till en kyrkogård i Tjällmo.
Linköpingsbon Fredrik Sjökvist läste artikeln och är nu beredd att berätta om sina upplevelser för ett par år sedan. Han har vid två enskilda tillfällen stött på skelettdelar vid sin dotters grav, vid ena tillfället var det en större benbit.
– Min första tanke var att herregud nu har jag grävt upp min egen dotter, säger Fredrik om sin första reaktion då han grävde upp en 20 centimeter lång skelettdel.
Sedan tog de rationella tankarna över. Han förstod att det förmodligen var kvarlevor från tidigare begravda personer på kyrkogården. Han tog därför med sig benet till en anställd på kyrkogården i Skeda som var på plats.
– Jag tyckte att reaktionen var väldigt oförstående och jag fick inget gehör för vad jag tyckte var makabert. Personen viftade bort det och sa att det inte var något ovanligt.
Maria Åkerström, filosofie magister, kyrkoherde och kontraktsprost i Slaka Nykils pastorat, tycker det är beklagligt att mötet uppfattades som otrevligt, eftersom det är självklart att den som möts av medarbetarna i pastoratet ska bemötas med respekt.
– Jag hade önskat att personen hade tagit kontakt med kyrkogårdsförvaltningen eller mig som kyrkoherde så jag kunde ha följt upp det omgående.
Maria Åkerström menar också att det är viktigt att tänka på att det är gamla benrester och att de har rutiner för att dessa inte ska komma i dagen.
– Men det går aldrig att garantera att detta inte händer i den gamla kyrkogårdsmiljön.
Att vid blomplantering och gravskötsel på kyrkogården få upp skelettdelar hör dock inte till vanligheterna, menar hon.
– De flesta gravgrävningar sker i gräsmattedelen och rabatten rörs då inte. Ibland kan det bli nödvändigt att gräva i rabatten vid gravgrävningen, men då brukar vi lägga ny planteringsjord i rabattytan i det sista lagret, så att man inte planterar i och hanterar gravgrävningsjorden vid skötsel av rabatten.
Maria Åkerström anser att Fredrik agerade helt korrekt när han tog kontakt med personal på kyrkogården.
– Är inte personal där ska man lämna kvar eventuella benfynd på plats. Gärna täcka över lite så att ingen annan behöver göra samma upptäckt. Därefter kan man meddela kyrkogårdsförvaltningen, till exempel via telefonkontakt eller mail.
Fredrik Sjökvist är kritisk till att man trots allt kan råka gräva upp kvarlevor vid gravskötselarbete på kyrkogården, som han själv gjort vid två tillfällen.
– Jag förstår ju att såna saker kan hända, men jag tycker ändå att personalen på plats borde ha sån koll var de gräver och var det finns gamla gravar,.
Maria Åkerström säger att samtida kvarlevor jordfästs på ett djup där de ska vara gott skyddade under griftefridens 25 år. Men hon poängterar också att kyrkogårdar är gamla och i stort sett överallt där de gräver gravar har det tidigare varit gravsättningar. Det gör att det ofta kommer upp ben med jordmassorna som tas upp.
– Vi anlitar extern hjälp för grävning av grav men de är vana vid kyrkogårdsmiljö och dess speciella krav på etiskt agerande. Finner de benrester lägger de dem i den jord de tar upp och gömmer dem väl så att de inte ska synas. Vi lägger sedan igen gravarna manuellt med två vaktmästare närvarande. Eventuella benrester läggs då tillbaka ner i graven där de hör hemma.