Francoise ska fortfarande ut

Enligt Dublinförordningen ska utomeuropeiska immigranter söka asyl i det första EU-land de kommer till. I det här fallet Italien.

För en utomstående tycks slump och nyckfullhet råda kring vilka som får stanna och vilka som ska ut ur Sverige.

En ettårig pojke utvisas samtidigt som hela hans familj får stanna.

En person som begått grova krigsbrott i sitt hemland får stanna av skyddsskäl.

En nybliven mamma, gift med en svensk man, ska ut.

Men Migrationsverket, MV, upprepar hela tiden att de följer det regelsystem de är satta att arbeta efter.

Francoise sökte asyl i Sverige 13 november 2013. I mars 2014 beslutade Migrationsverket, MV, att hon skulle utvisas till Italien för att där få sina asylskäl i Europa bedömda.

Efter att dottern fötts, sju veckor för tidigt den 8 december förra året, begärde paret att utvisningen skulle inhiberas. Som skäl angav de att Francoise nu var gift med en svensk man och dessutom fått ett barn, som är svensk medborgare.

MV såg dock inte skälen som tillräckliga för att frångå Dublinförordningen och anser att parets senaste överklagan till Migrationsdomstolen bör avvisas.

Karin Fährlin är enhetschef på MV:s förvaltningsprocessenhet i Solna. Det är henne jag efter många turer och inskickade fullmakter får prata med.

Att deportera en ammande nybliven mamma till ett italienskt flyktingläger är alltså inte ”humanitärt stötande”?

– Nej. Beslutet om utvisning fattades innan hon hade barn. Vi tittar särskilt på alla ärenden som rör barn. Även detta.

Vilka är i så fall kriterierna för ”humanitärt stötande”?

– Att en person är väldigt sjuk eller att resan till första asylland är svår att ordna. Kraven är väldigt höga.

Hur kan det vara förenligt med barnets bästa att separera det från sin mamma?

– Hon kan välja att ta med sig barnet, men det finns ju en pappa också. Men . . . visst är det så att en tvåmånadersbebis behöver sin mamma.

Vad tycker du om effekten av resonemanget, en bebis som är svensk medborgare ska alltså till ett italienskt flyktingläger.

– Det är Italien som är ansvarig för hennes asylansökan, har skyldighet att ordna bostad etc. Vi får inte glömma att Italien är ett EU-land.

Hon hade inte barn när beslutet fattades, men NU har hon det. Kan man inte göra ett omtag av ärendet i Sverige?

– Nej. Jag förstår att det verkar ologiskt. Att låta henne söka asyl inifrån Sverige skulle naturligtvis spara pengar, tid och mänskligt lidande, men reglerna är skrivna så här. Italien måste först pröva hennes asylskäl gentemot hemlandet och sedan prövar vi hennes anknytning till Sverige. Om vi inte fullföljer reglerna krackelerar systemet.

Men enligt rapporter har det ju redan krackelerat. Människor från utomeuropeiska länder uppges säga redan i Italien att de ska vidare till Sverige eller Tyskland, inte vill lämna sina personuppgifter och heller inte avkrävs dem.

– Ja, vi får verkligen de här signalerna och det är ett stort problem för hela systemet. Bördan för länderna i Europas ytterkanter är otroligt tung. Problematiken diskuteras just nu på många olika nivåer. Vi har en jätteallvarlig situation.

Vad råder du Francoise och Mats att göra?

– Jag kan inte råda dem, jag företräder en myndighet, men tack vare sin anknytning till Sverige har hon mycket goda möjligheter att få uppehållstillstånd här. Jag vågar inte säga hur lång tid det kan ta, men jag tror inte att det handlar om 14 månader.

Hon kan begära familjeåterförening och att få ärendet prioriterat?

– Ja, så är det.

Vad händer om paret inte inställer sig hos gränspolisen i dag, onsdag?

– Jag antar att polisen kommer att söka efter dem.

Fotnot. När Corren tar kontakt med Migrationsdomstolen, där ärendet nu ligger som ett jourmål med förtur, uppges att gränspolisen i nuläget inte har någon verkställighet av utvisningen planerad. Vi uppmanas att höra av oss om några dagar för ett besked, om målet är avdömt eller ej.