Linköpings vinälskare laddar för mässa i dagarna två. Ett 60-tal utställare, krögare, sommelierer och vinälskande privatpersoner samlas under fredag och lördag i Konsert & Kongress för länets största dryck- och delikatessmässa.
Sparken från två jobb
En av de hängivna på plats är Elisabet Lärkhammar. I botten är hon ekonom, med en bakgrund som projektledare i finans- och it-branschen. Då är man vad vid snabba svängningar, men kanske inte så snabba som det innebar att utan förvarning få sparken från två vd-jobb. Samtidigt.
– Det var naturligtvis jättehemskt, men har å andra sidan lett till saker som annars troligtvis aldrig hade skett, konstaterar hon.
För att göra en lång historia kort: Elisabet fick i uppdrag att starta universitetsbolaget Spetsa AB och blev senare vd även för holdingbolaget InnovationskontorEtt. Hennes uppdrag var att renodla, effektivisera och utveckla dess verksamheter, att öka kommersialiseringen av både forskares och studenters kunskap och idéer.
– Efter några månaders intensivt arbete presenterade jag ett förslag som styrelsen var mycket nöjd med. Verksamheten skulle framöver mätas baserat på detta. De ville ha min modell, men inte mig. Men visst, styrelser har alltid rätt att sparka en vd.
Van vid förändring
Från näringslivet är Elisabet van vid genomgripande förändringsarbeten, men nu hade hon kommit till den offentligt finansierade världen. Här var det inte lika lätt att låta kvasten göra det hon ansåg var nödvändigt.
– Mer än en höjdare med fin titel kände sig trampad på tårna.
Elisabet fick välja om hon skulle säga upp sig själv eller få sparken.
– Jag hade inte gjort något som inte tålde en granskning och såg inte varför jag självmant skulle säga upp mig, säger hon utan bitterhet. Jag hade lön i ett halvår och tog mig en grundlig funderare under tiden. Vad ville jag egentligen?
Prova champagne
En väninna ville erbjuda lite plåster på yrkeslivssåren och drog med sig Elisabet på en champagneprovning.
– Jag har varit intresserad av matlagning och vin under hela mitt vuxna liv. Under provningen slogs jag av en tanke: tänk om man skulle börja i den andra änden, med något man tycker är riktigt kul och alltid har brunnit för?
Redan dagen därpå tog hon kontakt med Restaurangakademien i Stockholm som hade en plats kvar till sin sommelierutbildning. Den tog hon.
Nu är hon utbildad och driver i det egna företaget två spår, ett som frilansande sommelier och ett med konsultuppdrag som projektledare.
Vilket är roligaste uppdraget som sommelier?
– Att få hålla en provning där man borrar ned sig i vin och de fem grundsmakerna, sött, surt, salt, beskt och umami. Om du dricker ett syrligt vin, smakar på en citron och dricker lite vin igen. Vad händer? Men också att entusiasmera människor till att våga ta två steg åt sidan vid Systemets vinhylla och se vad som finns där.
Det är inte säkert att det är vinet det är fel på... ?
– Nej, men vinet får ofta skulden. Det kan vara kombinationen av mat och vin som är fel, men då finns det saker att göra med maten för att få kombinationen att funka.
Ge något exempel!
– En italiensk Sangiovese funkar faktiskt till makaroner och falukorv, så länge du hoppar över ketchupen.
Vad gör du med en flaska vin till maten som du blir besviken över?
– Under förutsättning att det i grunden är ett bra vin så går jag och köper en likadan och ger mig sjutton på att klura ut en maträtt som passar till vinet.
Håller du med om att det finns mycket snobbism kring vin?
– Absolut. Och det är så dumt. Det handlar trots allt bara om en härlig dryck som man, enligt mig, bäst njuter av till maten.
Vad beror snobbismen på, tror du?
– Det finns inom alla områden människor som använder kunskap för att distansera sig från andra. Ett maktverktyg. Det är synd.
Vad står närmast på agendan?
– Förutom vinmässor arbetar jag med en förhoppningsvis pedagogisk hemsida om vin, druvor och olika områden. Och så fortsätter jag att sätta ihop provningar efter uppdragsgivarnas önskemål.
Någon dröm?
– Ja. Att jobba med något där jag kombinerar erfarenheterna från min gamla karriär med den nya, en ny roll. Men vilken vet jag inte. Jag grunnar på att ge mig själv ett traineeår. Kanske kan några månader på en restaurang och några på en vingård ingå där?
Ja, du är ju bara 50. Här finns gott om tid!
– Eller hur! Min väninna säger att jag är version 5.0 av mig själv just nu. Här kan allt hända. Och nog finns det väl folk som inte är rädda för att anlita gamla tanter, ha ha?