Hon heter Catherine Rose Farestad men presenterar sig som Ina. Hon bor i Los Angeles sedan 2,5 år för att förverkliga drömmen om att lyckas i Hollywood.
Nu har hennes första egenproducerade film "Stand by Her" valts ut till Cannes Short Film Corner 2017. Ina spelar huvudrollen i filmen som hon själv har manusförfattat. Det finns ingen svensk film bland tävlingsbidragen. Men Ina är en av de svenskar som är på plats för att representera sin debutfilm på festivalen den 22-28 maj.
– Jag får chans att synas och knyta kontakter med filmskapare och producenter som jag inte hade kommit i kontakt med annars. Folk från hela världen kommer dit, säger Ina.
Det var sista året på masterprogrammet i statsvetenskap som den unga Linköpingsbon bestämde sig för att ta steget. Att lämna allt som var tryggt hemma i Sverige, för att åka till det hon kallar filmindustrins Mecka.
– Jag började märka att jag inte var lika på hugget som mina klasskompisar, jag var inte redo för arbetsmarknaden. Allt blev plötsligt så verkligt. Och det var inte den verkligheten jag ville ha. Jag började tänka att "tänk om".
– Jag läste statskunskap för att det var ett säkert kort. Jag trodde att det var det som förväntades av mig. Men så var det ju inte alls visade det sig. Mina föräldrar och kompisar har varit väldigt stöttande, säger hon.
Till en början var det skådespelardrömmen som tog Ina till Hollywood, men med tiden har hon börjat intressera sig mer för att jobba bakom kameran. Nu läser hon filmproduktion på UCLA. Hon vill göra filmer som betyder något för henne. "Stand by Her" utgår från scener ur hennes egen verklighet.
– Den handlar om att man inte måste vara en del av en helhet, att man inte är ensam fastän man är singel. För några år sedan gick jag igenom ett jobbigt uppbrott. Alla repliker och råd i filmen är sådant som jag fått höra från mina kompisar.
Idén till att göra en egen film kom som en lösning på ett problem, ett år in i den påbörjade karriären.
– Jag tyckte inte att jag hade fått komma fram och visa vem jag var som skådis i mina tidigare projekt. Jag ville ha en huvudroll och kreativ kontroll. Då insåg jag att jag var tvungen att ta saken i egna händer om jag ville komma någon vart, säger Ina.
Projektet växte sig allt större. Men många tjänster och gentjänster, gratisarbete, planering, insamlingsprojekt och sparande gjorde det möjligt att slutföra filmen med minimal budget.
Ina är inte stressad inför framtiden och hon har en tydlig plan. Cannes är bara ett första steg på vägen, säger hon.
– Man kan inte bli känd över en natt. Mina första två år har gått ut på att samla på mig massor av erfarenhet. Om ett år är jag klar med skolan och får tillfälligt arbetstillstånd. Då kan jag ge mig ut på den amerikanska arbetsmarknaden på riktigt och samla på mig massor av meriter för att kunna söka artistvisum. För att få det måste jag synas i offentligheten, säger hon.
Från Linköping till Cannes. Eller snarare från Linköping, till Stockholm, tillbaka till Linköping, till Lund, till Hollywood, till Cannes. Fastän vägen har varit både lång och krokig har hon alltid haft ett fast mål i huvudet. Hon vill kunna livnära sig på filmskapandet, eller skådespeleriet, men inte båda samtidigt.
– Det var ganska tufft att vara spindeln i nätet som ska hålla allt under kontroll och samtidigt kunna gå in i sin karaktär när det var tagning. Som första projekt var det nog ett väldigt bra sätt att lära sig på, men man kanske kan göra det lite lättare för sig själv, skratt.
– Jag tycker inte att det behöver vara en sån stress att jag måste bli seriös för att jag är trettio, det måste få ta tid. Man ska inte följa andras förväntningar utan göra det man själv vill. Det har jag lärt mig, säger Ina.
