Kris är en riksomspännande organisation för före detta kriminella och missbrukare. Föreningens ungdomssatsning Unga Kris vänder sig till personer i åldrarna 13 till 25 år och i Linköping har verksamheten för ungdomar varit igång i över fem år. Men det är först i år som Unga Kris lyckats nå ut till tjejer i sin målgrupp.
De första tjejerna som kom till Kris möteslokal på Sturegatan dök upp med sina pojkvänner och det tog ett tag innan de kände att de själva kunde ta plats i verksamheten. Att starta upp en tjejgrupp var inget som kom helt utan motgångar berättar Caroline Strindlund som är ansvarig för tjejverksamheten sedan januari i år.
– I början fick jag ringa och tjata på dem varje vecka för att de skulle fortsätta dyka upp men nu har det äntligen blivit självgående, säger Caroline Strindlund.
Återfinna självkänslan
Gruppen, som träffas en gång i veckan, har nu stabiliserats och har ett tiotal mer eller mindre permanenta medlemmar. Hur verksamheten utformas beror på deltagarnas önskemål och man försöker blanda lätt och tungt under träffarna.
– En av tjejerna sa att det är jag som är sockerkaksformen och att de är smeten, säger Caroline Strindlund.
Unga Kris huvudsakliga målsättning är att ungdomarna ska återfinna en självkänsla som ska kunna lyfta dem ur sin problematiska bakgrund och gå vidare med att forma sina framtida liv. De flesta i gruppen är runt 20 år gamla.
– Det är många som faller mellan stolarna efter gymnasiet när de inte längre omfattas av skolans skyddsnät och det är då de söker sig till oss, säger Pierre Netz som också jobbar på Unga Kris i Linköping.
För många av tjejerna har det varit en ny upplevelse att umgås med andra tjejer. De flesta har tidigare mest sett sig själva som någons flickvän och betraktat andra tjejer som potentiella konkurrenter.
– På tjejträffarna har vi fokuserat mycket på att prata om våra livshistorier och det är något som ofta kan väcka igenkännande och självinsikt, säger Caroline Strindlund som även fått berätta sin historia av droger och våld för tjejerna i gruppen.
Att samtala om sexuella gråzoner och övergreppsproblematik här även väckt många tankar och starka reaktioner hos tjejerna.
– Många har kanske inte förstått vad det är de råkat ut för och istället skuldbelagt sig själva, säger Caroline Strindlund.
Totalt är de fem stycken som är anställda i föreningen och tanken är att personalen ska kunna utgöra ett föredöme för ungdomarna som kommer till lokalen. Att ha egen erfarenhet av kriminalitet är inte nödvändigtvis ett krav men starka livserfarenheter att dela med sig av är helt klart något som underlättar i jobbet.
– Vi dömer ingen här, vi är alla både offer och förövare i någon mån. Det gäller att våga visa sig sårbar inför andra, säger Pierre Netz.
Det är inte heller nödvändigt att de som besöker föreningen ska ha ett kriminellt förflutet. Många kommer från missbruk eller har själva varit offer får våld.
– Ledordet som vi samlas under är utsatthet, säger Pierre Netz.
Caroline Strindlund menar att tjejer som kommer från olika sorters bakgrunder har lätt att indentifiera sig med varandras utsatthet oavsett om de kommer från kriminalitet, missbruk eller självskadebeteenden.
– Kriminalitet är också en form av beroende. Samma belöningssystem aktiveras i kroppen och det är oerhört svårt att ta sig ur eftersom det handlar om en hel livsstil, säger hon.
Bygga vidare på normkritiskt förhållningssätt
Men de allra flesta som kommer till Unga Kris i Linköping är fortfarande killar. I en soffgrupp sitter ett gäng killar och går igenom dagens morgonrunda. Rundan börjar vanligtvis med att någon läser upp en inspirerande text och fortsätter sedan med att alla i tur och ordning får prata om sina känslor just idag. Därefter avhandlas dagens schema. Någon förser sig med glass från frysen bakom bardisken. Vid första anblicken påminner lokalen väldigt mycket om en fritidsgård men det är något som Unga Kris i Linköping vill röra sig bort ifrån.
Under våren har föreningen gett sig ut på vad man kallar för en ”charmoffensiv” mot Linköpings kommunpolitiker. Unga Kris i Linköping vill lyfta verksamheten till en ny nivå med en mer medveten normkritik. För att lyckas med det vill förningen få vidareutbildning i frågor som rör mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och HBTQ.
– Vi ser det som att alla dessa saker hänger ihop och att vi alla är offer för en destruktiv manlighetsnorm, säger Pierre Nertz.
– Tjejerna har fått prova på feministiskt självförsvar men vi tycker ju egentligen att det är mer intressant att prata om varför tjejer behöver kunna försvara sig mot till exempel våld i nära relationer, säger Caroline Strindlund.
Nu vill föreningen få ett bredare grepp om strukturerna som påverkar deras medlemmars utsatthet i samhället.
– Det är ju egentligen inte våra flickor vi behöver prata om de här frågorna med utan våra gossar, säger Caroline Strindlund.