För flertalet av de protesterande deltidsbrandmännen handlar konflikten egentligen inte om pengar. Istället kallar de tvisten för droppen som fick bägaren att rinna över. Gång efter annan återkommer de till ordet förtroende.
Kjell Eriksson, styrkeledare i Vikingstad sedan 1991:
– Förtroendet och respekten för ledningen finns inte överhuvudtaget. Att jobba kvar under sådana betingelser, det känns inte bra. De har bränt sina skepp, hur de ska vända det här under en överskådlig tid förstår inte jag.
Han är en av flera som överväger att sluta även om ersättningskravet går igenom.
– De kunde gjort något väldigt bra av det här, men istället har de valt en väg som bara lett till konfrontation. De har inte lyssnat på fotfolket någonsin utan bara kört sin linje. Jag är faktiskt tveksam till att stanna kvar, säger Kjell Eriksson.
Krister Arnell, styrkeledare i Ljungsbro, instämmer i kritiken.
– Det är ett ledarskap som tillhör 40- och 50-talet, säger han.
Flera andra vittnar om att det inte längre är roligt att extraknäcka som brandman.
– Glädjen är borta, säger Martin Eriksson, platschef i Bestorp.
Brandmännen upplever att de hela tiden blir tillsagda vad som gäller, utan att själva ha någon möjlighet att påverka. Det gäller allt från kalla gummistövlar och passerkort till de obligatoriska läkarbesöken som inte längre ersätts fullt ut.
– Dialogen saknas helt, säger Anders Lindgren, platschef i Vikingstad.