Våld i nära relation drabbar kvinnor, män och barn, men enligt Socialstyrelsen är kvinnor oftare utsatta för upprepat och mer allvarligt våld. Förövaren är i majoriteten av fallen män. Den nationella strategin för att förebygga och motverka mäns våld mot kvinnor är en viktig del av Sveriges jämställdhetspolitisk. Barn som bevittnat våld i familjen behöver också skydd.
Våld i nära relation och mäns våld mot kvinnor är betydande samhällsproblem. Barns våldsutsatthet innefattar bevittnandet av våld, vilket uppmärksammats på senare år. 1 juli i fjol trädde lagen om barnfridsbrott i kraft. Den erbjuder starkare stöd till unga och innebär att det är straffbart att utsätta barn för bevittnandet av våld i nära relation.
Samlingsbegreppet "våld i nära relation" täcker såväl hot som olika typer av våld, exempelvis psykiskt, fysiskt och sexuellt. Våldet kan drabba fler än de som blir direkt utsatta.
– Forskning visar att barns bevittnande av våld i nära relation kan ge minst lika allvarliga konsekvenser som att själv bli utsatt för våldet, berättar Sandra Skoog, utredare med programansvar för rättsväsendet på Barnafrid.
Viktigt för att förhindra våld och övergrepp mot barn är att säkerställa att alla som möter dem har rätt kompetens. År 2015 tilldelades Linköpings universitet ett regeringsuppdrag att starta ett nationellt centrum för kunskap om våld mot barn – Barnafrid. Centrumet samlar och sprider kunskap till yrkesverksamma som möter barn, med målet att förbättra förebyggande arbete samt utveckla insatser för att skydda och stödja barn som utsatts.
– Barnafrid är en statlig myndighet som genomför kompetenshöjande insatser till de som möter barnen. Barnafrid är placerad på ett lärosäte, vilket ger oss tyngd och bättre möjligheter att nå ut med vår kunskap som vilar på evidensbaserad forskning eller beprövad erfarenhet.
Under det gångna året har anmälningarna om barnfridsbrott haglat in.
Initiativet Se barnen har granskat de första 121 domarna. Antalet anmälningar om barnfridsbrott passerade 4 000, bara under de första sex månaderna med lagstiftningen. Det är dubbelt så många som den statliga offentliga utredningen förväntat sig.
I 97 procent av fallen har brottet barnet bevittnat begåtts av en man.
– Det vanligaste är att barnets mamma har blivit misshandlad av barnets pappa eller styvpappa, säger Sandra Skoog.
Innan lagen introducerades krävdes samtycke från båda föräldrar för att barnet ska få göra sin röst hörd genom vittnesmål. Ett samtycke som inte alltid är lätt att få om brottet barnet bevittnat är pappans misshandel av mamman.
Trots att barn tidigare haft rätt till brottsskadeersättning från staten har Brottsoffermyndigheten haft svårt att besluta om ersättningen då barn sällan lyftes i förundersökningar och i domar, menar Sandra Skoog. Den nya lagen innebär att barnen inte längre betraktas som vittnen, utan som brottsoffer.
– Nu har barnet fått en målsägandestatus och en mycket starkare straffrättslig status.
Att många anmälningar gjorts tyder på att lagen används. Det råder dock viss osäkerhet kring tillämpningen av lagen.
– Vi har tagit till oss av oklarheterna och publicerat de vanligaste missförstånden gällande lagen. Det hoppas vi gör att socialtjänst, polis och alla andra som möter barn känner en större trygghet i vad som gäller.
Barnafrid reder ut frågetecken om tillämpningen av lagen. Exempelvis förklarar de att bevittnande av våld även innefattar att höra våldet och att man faktiskt inte behöver tillstånd av föräldrarna för att barnet ska få höras. Den fullständiga listan finns på Barnafrids hemsida.
En annan central aktör är barnahusen (se faktaruta). De har upplevt att genomförandet av förhör med barn är beroende av målsägande i grundbrottets inställning till medverkan. Så är inte lagen menad att fungera.
– I regel behöver grundbrottet styrkas för att väcka åtal i ett barnfridsbrott, men det vet man först när alla utredningsåtgärder är klara. Även om exempelvis mamman inte vill medverka ska man ändå höra barnet. Barnet har rätt att komma till tals och uppgifter som framkommer i förhör kan möjliggöra en fällande dom i både barnfridsbrottet och grundbrottet.
Huruvida barn verkligen kommer till tals är något som behöver granskas, fortsätter Sandra Skoog.
– Håller man förhör med barn i samma utsträckning som man gör vid andra typer av brott? Hur har lagstiftningen implementerats i praktiken? Det är frågor jag själv ställer mig.
Samma år som Barnafrid slog upp portarna till sin verksamhet, 2015, riktade FN:s barnrättskommitté kritik mot Sverige. Landets oförmåga att garantera barn skydd mot diskriminering ansågs anmärkningsvärd. Men vad har hänt sedan dess? På nyårsdagen 2020 antogs FN:s konvention om barnets rättigheter som svensk lag. Första juli 2021 infördes också lagen om barnfridsbrott.
Enligt Sandra Skoog har barnets rättigheter stärkts sedan barnkonventionen blev lag 2020. Det har bidragit till att lyfta barnen och deras delaktighet i rättsprocesserna. De flesta myndigheter är medvetna om att barnets röst räknas.
Däremot menar hon att arbetet är långt ifrån klart.
– Det finns ett fortsatt behov av att öka kunskapen och kompetensen i frågan. Att man ser till barnets behov och rätt till information. Där har vi en bit kvar.
I Region Öst har 1021 anmälningar om barnfridsbrott inkommit under det första året med lagen. Siffrorna är ännu preliminära.