Förskolläraren: "Jag går med ständig oro och stress"

Förskollärare Therese Fredriksson har under den senaste perioden känt oro, stress och djupt missnöje. "Först när halva barngruppen är sjuk och hemma kan man tro att man har gjort något bra på jobbet", säger hon.

Therese Fredriksson vill att förskolepersonalens kunskap och kompetens tas tillvara: "Varför får vi aldrig delta i debatter kring saker som handlar om förskolan? Till exempel, vi i förskolan ska arbeta förebyggande och vi har en väldigt stor kompetens och även insyn i barnens värld både på förskolan och hemma, men vi blir aldrig tillfrågade när detta ämne diskuteras."

Therese Fredriksson vill att förskolepersonalens kunskap och kompetens tas tillvara: "Varför får vi aldrig delta i debatter kring saker som handlar om förskolan? Till exempel, vi i förskolan ska arbeta förebyggande och vi har en väldigt stor kompetens och även insyn i barnens värld både på förskolan och hemma, men vi blir aldrig tillfrågade när detta ämne diskuteras."

Foto: Victor Bomgren

Linköping2021-12-23 19:00

Therese Fredriksson har arbetat i 12 år som förskollärare i Linköping. Nu jobbar hon på en förskola, som har fem avdelningar med sammanlagt cirka 100 barn, i Harvestad.

Hon är en av flera förskollärare som vi har pratat med den senaste tiden om negativa konsekvenser av kommunens besparingar inom förskolan. Therese Fredriksson har alltid älskat sitt jobb, men nu går hon omkring med en ständig känsla av att inte räcka till. Känslan gnager och håller henne sömnlös. 

– Vi är 15 pedagoger som jobbar. Tre pedagoger på 15 barn som är ett och två år gamla eller tre pedagoger på 24 barn som är mellan 2,5 och 5 år. Vi hade aldrig det där statsbidraget för mindre barngrupper och nu har vi det ännu tajtare. Nästan varje dag går man hem med känslan att man inte alls har hunnit med det som man borde, säger Therese Fredriksson.

Vi möter henne utanför hennes hus i Sturefors, hon vabbar. Sonen Theo, 4 år, är förkyld. Hon vet att alla kommunala förskolor i Linköping har drabbats på ett eller annat sätt och ifrågasätter Linköpings kommuns ovilja att följa Skolverkets riktlinjer för barngruppernas storlek. Tre pedagoger på 24 barn kan i verkligheten innebära att vissa delar av dagen är det bara två personer på plats. Tid för att planera det pedagogiska arbetet brukar försvinna, menar Therese.

Det som "står på pappret" och verkligheten i förskolan är två helt olika saker, enligt Therese. Nyligen larmade fackliga organisationer om en stressig arbetsmiljö på förskolorna och hotade med att stänga arbetsplatserna. Detta slutade med bland annat en uppgörelse om att personalens raster ska schemaläggas och att rektorerna ska utbildas för att kunna bli bättre på att organisera. En uppgörelse som inte imponerar på Therese.

– Bara för att rasterna har hamnat på schemat betyder det inte att vi hinner ta ut någon rast. Vi vill se konkreta förändringar. När ett barn behöver resurshjälp ska barnet få den. Så står det i skollagen, men vi har knappt någon resursstöd oavsett behov. Varför måste vi jobba med så stora barngrupper? Vart tog anknytningsteorin vägen i förskolan? Det är svårt, eller omöjligt, för barn att knyta an när det inte finns tillräckligt med personal som kan vara närvarande bland barnen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!