BRÅ-rapporten
– Det har varit en otroligt påfrestande tid. Jag trodde aldrig att universitetets ledning skulle motarbeta oss på det här sättet, säger forskaren Ossian Grahn.
Bakgrunden är fjolårets kontroversiella studie "Går det att lita på Brå?" – en rapport om hur Brottsförebyggande rådet i vissa fall snedvrider och censurerar politiskt känslig forskning, och anpassar resultaten efter beställarens önskemål.
Varför skulle universitetet vilja motarbeta er?
– En tjänsteman med insyn i centrala frågor sa till mig att det berodde på politiska påtryckningar från justitiedepartementet, säger Ossian Grahn som är en av författarna till rapporten.
När var det här?
– Vi sågs på en restaurang i början av året för ett privat samtal. Då fick jag veta att Justitiedepartementet ville att rapporten skulle dras tillbaka. Slutsatserna i rapporten var inte populära. Tjänstemannen sa bland annat att universitetet hade varit nära att ”falla till föga för ministerstyre”. Just det uttrycket användes.
Vad tänker du om det?
– Det är chockerande.
Varför berättade personen det här för dig?
– För att kommunicera att faran var över nu och att trycket på oss skulle lätta. Så blev det också temporärt. Personen i fråga sa sig vara stark motståndare till att rapporten skulle dras tillbaka och ville göra allt sin makt för att det inte skulle ske.
Vi tar det från början.
När Brå-rapporten – som alltså vittnade om att det förekom viss politisk påtryckning inom myndigheten – publicerades i december 2019 fick den stort genomslag i media. Snart uppstod en livlig debatt och kritik mot rapporten, från bland annat forskare. Många – både på vänster- och högerskalan – ville använda rapporten som sitt slagträ.
– Få läste själva rapporten. Vi blev felciterade och snedvridna i media, säger Stefan Holgersson, även han författare till rapporten.
Brå själva valde att kommentera rapporten skriftligt, via ett svar på sin hemsida och i mejl och sms till journalister.
Vissa ifrågasatte forskarnas metod: att använda sig av anonyma källor. Studien bygger nämligen bland annat på ett 40-tal intervjuer med nuvarande och tidigare anställda, tidigare generaldirektörer vid Brå och andra med insyn i myndigheten.
– Vi övervägde att inte skriva rapporten på grund av svårigheterna med anonyma källor. Men nödvändigheten i att granska en statlig myndighet med en så strategiskt viktig roll – och stora anslag – vägde tyngre, säger Holgersson.
Strax efter att rapporten publicerades tog universitetet emot en begäran om allmän handling.
Personen ville bland annat få ut intervjupersonernas svar och forskarnas anteckningar från intervjuerna.
Förfrågan blev – enligt forskarna – starten på en tid av trakasserier, tysta hot och påtryckningar från universitetsledningen. I skottgluggen stod de själv – och den fria forskningen.
Universitetets jurister och forskarna var oense om de juridiska spörsmålen kring Brå-rapporten – som inte genomfördes inom ramen för Liu:s verksamhet, men publicerades i en av universitetets rapportserier.
Veckorna som följde skedde en intensiv mejlkonversation, som vi har tagit del av, mellan Stefan Holgersson – som menade att de efterfrågade handlingarna inte tillhörde Liu och därför inte är allmän handling – och juristerna som hänvisade till offentlighetsprincipen och att universitetet var skyldiga att ta reda på om handlingarna var allmän handling.
Varför ville ni inte lämna ut materialet till universitetet?
– För att vi hade garanterat våra intervjupersoner anonymitet. Eftersom personer som intervjuats hade haft vissa specifika befattningar var det lätt att räkna ut vem som var vem utifrån intervjutexterna. Liu:s rättsenhet pressade oss att agera på ett sätt som skulle göra att vi tvingades bryta mot tystnadsplikten – ett brott som kan ge ett års fängelse. Jag vet att tystnadsplikten är stark och vägrade lämna ut uppgifterna, säger Holgersson.
Varför kunde ni inte maska underlaget?
– Det har vi gjort. Vi lämnade hela intervjumaterialet till Liu, men maskade stora delar av intervjuerna eftersom vi bedömer att intervjupersonernas identitet annars riskerar att röjas. Inga citat som var med i rapporten maskades.
Men juristerna stod på sig eftersom begäran om allmän handling, som nu kom från två håll, ska hanteras skyndsamt enligt grundlagen.
Jul- och nyårsledigheten avbröts och forskarna kallades in på möten och fick oplanerat mycket administrativt arbete över sig. I början av året ombads forskarna i ett mejl att på två dagar gå igenom sina mejl och ange rätt paragraf i offentlighets- och sekretesslagen för de uppgifterna i varje mejl som skulle skyddas. Enligt forskarna röde det sig om närmare 3000 mejl.
– Det var ett hästjobb. Vi var alla oerhört slitna och i behov av återhämtning. Deadline sattes utan någon diskussion med oss författare, säger Holgersson.
I ett mejl – som vi tagit del av och som skickades till dåvarande rektor och två personer i universitetsledningen – varnade även fackförbundet Saco-S för att den administrativa belastningen var ett arbetsmiljöproblem för forskarna.
Enligt forskarna ska en psykolog de talade med ha liknat universitets bemötande med metoder som används för att bryta ned personer psykiskt.
Kammarrätten slog senare fast att Brå-rapporten inte utförts inom ramen för Holgerssons anställning vid Liu – och att de efterfrågade dokumenten därför inte är allmän handling.
Forskarna har diskuterar olika anledningar till universitetsledningens agerande. Var de endast måna om att följa offentlighetsprincipen? Är rutinerna kring den här typen av ärende oklara?
Forskarna själva tror på en dystrare tolkning: ledningen utnyttjade situationen till att särbehandla och trakassera dem.
– Vi har alla tre blivit utsatta för sanktioner som försvårat vår framtida forskning, säger Stefan Holgersson.
– Det är uppenbart att Liu vill förstöra, speciellt för mig och Stefan, säger Ossian Grahn, och syftar på det som senare hände.
Även fackförbundet Saco-S menar att hanteringen inte har varit normal. I ett mejl till forskarna skriver ordföranden att han anser att Liu har trakasserat dem.
Under våren blev situationen än mer komplicerad.
Universitetet tillsatte en utredning för att undersöka om studien om Brå följt god forskningssed – något forskarna reagerade på eftersom Kammarrätten fastställt att Holgersson utfört forskningen utanför sin anställning vid Liu.
Varför motsätter du dig en utredning?
– Med tanke på det universitetet utsatt oss för litar jag inte på att de gör en rättvis bedömning. Utredningen går inte att överklaga och som forskare blir man därmed rättslös.
Även fackförbundet Akavia regerade i ett mejl till ledningen på granskningen, som de menar att Liu inte har någon rättslig grund till.
Ossian Grahn, som vid den här tiden var anställd som forskningsassistent vid Liu, varslades plötsligt.
– Det kom helt oväntat. Det fanns pengar kvar att fortsätta arbetet, säger Ossian Grahn.
– Han rycktes bort under en viktig fas i ett av våra forskningsprojekt, säger Stefan Holgersson.
Grahn arbetade även för en annan professor på Liu.
– Jag har arbetat åt professorn i två år, men kan inte göra det längre. Det har förstört för mig personligen, ekonomiskt och yrkesmässigt, säger han.
Även Stefan Holgersson upplevde att universitetets ledning ville bryta ned honom och få honom att själv säga upp sig.
Enligt Holgersson drogs bland annat en beviljad ledighet in med kort varsel och han fick långt fler arbetsuppgifter än väntat vilket innebar en hög arbetsbelastning.
Vid en konferens skulle Holgersson föreläsa om Brå-rapporten. Men kort inpå togs han bort från programmet. Anledningen som Holgersson fick var att Liu var rädd för att rapporten skulle påverka samarbetet med polisen på ett negativt sätt.
När sommaren anlände hade alla tre forskare bakom Brå-rapporten varit sjukskrivna i omgångar.
I en nytryckt skrift har Holgersson och Grahn sammanfattat hur de upplevde att universitetet behandlade dem. Den tredje forskaren är fortfarande sjukskriven och medverkar inte i skriften.
I förordet riktar även Academic Rights Watch (ARW), en insamlingsstiftelse som bevakar den akademiska friheten i Sverige, kritik mot universitetets hantering.
"De tre författarna får uppleva vad som kan framstå som administrativ misshandel ", skriver stiftelsen – som menar att situationen är illa oavsett vilket syfte universitetet haft.
– Det kan vara så att syftet egentligen var att gå till botten med hur rapporten gjordes. Men andra forskare på universitetet kommer nog att tänka sig för två gånger innan de bedriver den här typen av forskning. Det får inte vara så att kritisk forskning hämmas av universitetets ledning, säger Erik J Olsson, ordförande för ARW.
Är det vanligt att universiteten påverkar forskningen?
– Vi har fler och fler fall där forskare råkar illa ut. Vad det beror på är svårt att säga. Men vi ser att det finns ett tryck på universiteten att anpassa sig politiskt. Det har till exempel att göra med att rektorer och styrelser väljs av regeringen.
Enligt en forskare ska justitiedepartementet ha kontaktat universitetet för att få rapporten tillbakadragen.
– Jag vet inte om det är så. Men misstanken om politiska påtryckningar uppstår när universitet i det här fallet är väldigt aktivt, både juridiskt och administrativt, och i viss mån nästan förföljer de här forskarna.
Med skriften vill forskarna peka på universitetets viktiga uppgift att värna den akademiska friheten.
– Vi skjuter oss själva i foten och riskerar våra karriärer. Men vi har fått stöd av forskarkollegor som menar att det här – att universiteten inte stöttar sina forskare – är ett växande problem, säger Holgersson.
– Det är olyckligt att universitetet faktiskt verkar ha en så tydlig politisk slagsida, säger Grahn.