Martin Hultman forskar kring klimatförnekelse - ett känsligt ämne som river upp många känslor.
Martin Hultman är på tillfälligt besök i Linköping, platsen där han tillbringade sammanlagt 14 år på universitetet i olika roller. Nyligen blev han utsedd till Årets Alumn, ett sätt för Liu att uppmärksamma sina tidigare studenter.
– Jag är egentligen inte så mycket för titlar och utmärkelser, men samtidigt är jag stolt över att Liu lyfter fram min forskning. Jag hade en väldigt fin tid här, säger 45-åringen.
Minnena från Linköping och tiden som boende i Bestorp under åtta års tid är varma. Martin Hultman var bland annat aktiv i Bestorps byalag som fick Linköping kommuns miljöpris 2012.
– Vi hade både föreläsningar och en filmfestival med miljötema. Vi renoverade och digitaliserade vår bio så folk slapp att åka in till Linköping. Det var bra för byn och utan att folk tänkte på det var det även bra för miljön. Man behöver inte påtala miljöaspekten hela tiden, säger Martin Hultman.
Numera jobbar han på Chalmers i Göteborg – därifrån bedriver han sedan 2018 världens första forskarnätverk för studier av klimatförnekelse.
Ge ett exempel på vad ni jobbar med.
– Just nu håller vi på att skriva en bok om klimatförnekelse för en bred publik. Tanken är att många ska kunna läsa den och förstå.
Klimatförnekelse är ett känsligt ämne och handlar ofta om män. Sambandet är tydligt och Martin Hultman får en del reaktioner när han syns och hörs i olika sammanhang med sin forskning.
– Det väcker mycket känslor och vi behöver ta dom på allvar. Jag tror inte på att människor är dumma och onda, istället handlar det om jobbiga förändringar som man innerst inne förstår att man måste göra. Sånt är svårt att ta till sig, säger Martin Hultman.
– Samtidigt kan vi bara inte stirra oss blinda på dom som helt avfärdar klimathotet. Vi behöver också ha fokus på de som säger sig vilja göra något men som inte gör något.
Martin Hultman och hans forskarkollegor har delat upp klimatförnekelsen i fyra olika former. Bland annat det som kallas responsförnekelse, det vill säga beslutsfattare som själva går emot den klimatpolitik de säger sig bedriva.
Martin Hultman tar uppförandet av Sälens flygplats som exempel.
– Det var ett beslut som togs av den borgerliga regeringen och som bekräftades av socialdemokraterna och miljöpartiet i deras regering. Man bygger alltså en flygplats trots att man vet om att den ger upphov till utsläpp. Man vet om problemet men investerar ändå.
– Norge är ett annat tydligt exempel på responsförnekelse. Landet vill framstå som att man driver på klimatförhandlingarna när man i själva verket öppnar nya oljefält.
Vardagsförnekelse är en annan form. Den handlar om att leva på ett sätt som om man inte visste om klimatkrisen.
– Vi tycker om att skryta om att vi är ute och reser till andra länder. Att vi behöver bil för att hämta barnen på fotbollsträningen eller att bilen är nödvändig för att vi bor på landet. Det är många små val i vardagen som vi behöver fundera igenom, säger Martin Hultman.
Hans egen resa mot ett mer klimatsmart liv har inte varit spikrak. Numera äter han inget kött, har slutat att flyga och äger ingen bil.
– Det har inte gått över en natt. Att sluta äta kött var inga konstigheter. Att sluta flyga var en självklarhet för mig när jag förstod vilken stor effekt det gav på mina utsläpp. Jag har alltid varit svag för skor, men jag försöker att verkligen slita ut de par jag har, säger Martin Hultman.