Astrid Linder identifierade gapet i representation och arbetade för att göra det som krävdes för att få till en modell av den genomsnittliga kvinnan.
Astrid Linder är professor i trafiksäkerhet på VTI och adjungerad professor på Chalmers inom trafiksäkerhet och skadeprevention, där hon var doktorand i maskinteknik i slutet på 90-talet. Hon har även tidigare varit chef på trafiksäkerhetsenheten på VTI i Linköping.
– Det var när jag var doktorand som jag var med och tog fram världens första krockdocka som skulle hjälpa bedöma risker för whiplashskada. Under den tiden märkte jag också i skadestatistiken att kvinnor var sämre skyddade än män. Det nästa logiska steget för mig var då att representera den delen av befolkningen som inte räknades med i riskbedömningarna, säger Astrid Linder.
Därefter sattes en 25 år lång process igång av att utveckla en krockdocka som skulle representera den genomsnittliga kvinnan.
– Det började som sagt med att jag såg behovet, och talade om det med min professor när jag var i slutfasen av min avhandling. Han hade frågat mig vad jag skulle göra efter att jag blivit klar med min avhandling. När jag sa att jag skulle göra en modell av en genomsnittlig kvinna, tittade han på mig lite sådär, du vet... Och sa liksom "dream on girl".
Astrid Linder vill få fram både modeller för både den genomsnittliga kvinnan och mannen. "Tanken är ju att man ska använda båda dess."
Brittiska nyhetsjätten BBC listar varje år 100 inflytelserika och inspirerande kvinnor från hela världen. Och i år är Astrid Linder en av dem.
– Det är ju väldigt stort, jag är fortfarande lite överväldigad. För ett par veckor sedan fick jag ett mejl om att jag var nominerad. Det är ju viktigt att ha med att detta inte är nånting en enskild individ gör, utan detta är resultatet av en lång tids arbete och ingenting jag gjort på egen hand – utan det är framför allt forskning som jag har varit ansvarig för och hittat finansiering för.
En av de större utmaningarna med projektet har varit att hitta finansiering, vilket kan göra så att det tar längre tid att få fram ett färdigt resultat.
– Det är ju inte rika adelsmän och kvinnor som driver sådana här projekt, utan det är vi forskare som söker finansiärer som vill stötta oss och tycker att det vi gör är viktigt.
– Något som inte har varit utmanande är hur vi skulle gå till väga. Man började ju göra modeller av den genomsnittliga mannen på 50-talet. Så arbetssättet är ju beprövat.
Astrid Linder tycker att det känns överväldigande att helt plötsligt få global uppmärksamhet. "Det är lite svårt faktiskt att förstå, vi är ju helt vanliga människor, med vardagliga liv att sköta."
Vad har VTI i Linköping för betydelse i det här?
– Huvudkontoret finns ju i Linköping och har varit centralt i vårt arbete, eftersom det har varit viktigt med tillgång till en bra verkstad, med exempelvis testbana utomhus. Krockdockorna finns även i Linköping. Det är viktigt för Sverige att VTI finns och att det har ett starkt huvudkontor.
Även om Astrid Linder är placerad i Göteborg har hon tillägnat en hel del tid i Linköping.
– Jag åker fortfarande hit en gång i månaden för VTI. Då bor jag centralt så att jag kan promenera till huvudkontoret. Jag följer årstiderna i Linköping, ser vad grannarna gör med sina trädgårdar över månadernas gång. Jag känner mig hemmastadd i Linköping, det är en härlig stad med trevligt folk som är lätta att prata med.
Några kommande projekt?
– Ja vi jobbar ju vidare. Detta är inte en kommersiell docka, utan vi vill ju jobba vidare med dessa fysiska modeller, och försöka göra allt för alla. Det finns oskyddade åkande i kollektivtrafiken, till exempel – stora som små.