Under tisdagen meddelade Kristina Edlund (S) och Niklas Borg (M) att de tar sikte mot att bilda ett gemensamt styre under nästa mandatperiod.
De tidigare meningsmotståndarna är överens, på varsitt håll, när vi når dem via telefon. Personligen hade Sven Lindgren (M) och Lars-Erik Johnsson (S) kunnat samarbeta i ett gemensamt styre – men motståndet, inom partierna, var för stort. De båda var kommunalråd från 1980-talet till i början av 2000-talet.
– Under min tid hade vi ibland också svårt att hitta majoritet, vi hade lite funderingar om ett samarbete, och framförallt var det Sven (Lindgren) som tog upp det. Vi hade utan vidare kunnat sy ihop en majoritet men när jag ställde frågan till några runt omkring mig i partiet, som jag litade mycket på, fick jag ett ganska enkelt svar. De sa åt mig att jag skulle få bedriva nästa valrörelse själv. Det visade väl lite hur man såg på det i den aktiva partikretsen, säger Lars-Erik Johnsson.
– Det finns ett brett och djupt kunnande i två stora partier om de går samman så kan man bara skapa en plattform som tillgodoser de viktigaste frågorna på respektive sida, vad den ena helst vill göra och vad den andra kan tolerera, så kan det här samarbetet vara intressant. Det hade nog jag och Lars-Erik (Johnsson) kunnat göra oss emellan. Det är väldigt personrelaterat för att ett samarbete ska fungera på lokal nivå, säger Sven Lindgren.
Men var det ett större motstånd mot samarbetet då än vad det är i dag?
– Det beror en del på vilket ledarskap man har haft i partierna tidigare och vad som ärvs av efterträdarna. Jag tror att motståndet hade varit för stort då. Om man tittar tillbaka så blev det inget samarbete på den tiden – och det är väl svar nog, säger den forna M-politikern.
Lars-Erik Johnsson ledde Socialdemokraterna i Linköping i slutet av 1900-talet. Han ser positivt på ett S+M-styre men också risker.
Att det i grunden är positivt att S och M nu tar sikte mot ett gemensamt styre är Sven Lindgren och Lars-Erik Johnsson eniga om. Men samtidigt ser de även uppenbara risker.
– Det partierna visar nu är ett ansvarstagande som är hedervärt. Det finns inget lättare än att bara säga nej, som flera andra partier har gjort. Samtidigt finns det en risk att dynamiken i politiken slätas ut. S och M har varit varandras motpoler, med socialism åt ena sidan och konservatism åt den andra, och det kan bli en avtrubbning där, säger Lars-Erik Johnsson och fortsätter:
– En annan uppenbar risk är, om dynamiken slätas ut, att partier som har väldigt enkla svar på alla frågor och problem kliver fram och vinner röster. De två samhällsbärande partierna måste alltid ta hänsyn till ekonomin – de andra partierna kan i större utsträckning säga "självklart kan vi lösa det". Det är det som jag ser kan uppstå som en fara.
Sven Lindgren (M) var kommunalråd från 1983 fram till 2002. Han tror att han hade kunnat bilda ett styre tillsammans med socialdemokratern Lars-Erik Johnsson. "Det är väldigt personrelaterat för att ett samarbete ska fungera på lokal nivå", säger han.
Sven Lindgren är inne på samma spår:
– På riksplanet skulle ett S+M-samarbete öppna för oppositionspartierna på både höger- och vänsterkant. På lokalt plan tror jag däremot inte att det är lika dramatiskt. Där är man närmare en konkret verklighet och är inte lika starkt fångna i ideologierna.
– Jag tycker att samarbetet är intressant och jag tror att man, med en stark ledning, har stora förutsättningar att kunna göra bra saker. De båda partierna har en tradition av att veta vad som är det viktigaste, fortsätter han.
Vilket parti ska då få posten som kommunstyrelsens ordförande? Det är en nöt som M och S måste knäcka.
– För mig är det en självklarhet att man väljer en representant från det största partiet, säger Lars-Erik Johnsson.