PFAS-föroreningar har i åratal spridits via ytvattnet. Nu är dock vattnet i diket renat till betydligt lägre PFAS-halter.
PFAS har på senare år seglat upp som ett av vår tids största miljöproblem. Ämnena – som används i alltifrån brandskum till stekpannor, pizzakartonger och kläder – tros kunna ge upphov till bland annat hormonstörningar och cancer. De är dessutom nästan omöjliga att bryta ner och kallas därför ibland för evighetsämnen.
De allvarligaste föroreningarna återfinns på brandövningsplatser där man använt skumsläckare. En sådan finns i Djurgården, inte långt från de bostäder som nu byggs vid City Gross. Flera undersökningar har pekat på höga halter i såväl jord som ytvatten och grundvatten. En del av giftet har spridits via Åsmedstadsdiket vidare till Smedstadsbäcken och Tinnerbäcken.
Konsultföretaget Sweco har nu tagit fram en utredning som visar vilka metoder som kan användas för att sanera området och vad det skulle kosta.
Hur dyr varje åtgärd blir beror på vad marken ska användas till. Antingen sanerar man så att man klarar gränsvärdena för "mindre känslig markanvändning" (MKM). Då går det att bygga till exempel industrier och kontor i området. Ska man bygga bostäder och förskolor krävs sanering för känslig markanvändning (KM) och då kostar det mer.
Här är de tre metoderna som föreslås, med uppskattade kostnader:
• Schaktning. Den traditionella metoden. Jorden schaktas bort och transporteras till en godkänd deponi. Beräknad kostnad: 80–100 miljoner kronor för MKM och 350–400 miljoner om man vill kunna bygga bostäder. Det senare scenariot skulle innebära att man transporterar bort över 130 000 ton jordmassor.
• Asfaltering. Asfaltering av verksamhetsområdet samt schaktning av diken och grundvattenbarriär med kol: 50–70 miljoner kronor oavsett markanvändning.
• Immobilisering. Ett ämne tillsätts som kemiskt reagerar med föroreningen, vilket minskar urlakningen av PFAS. Immobilisering i skogsområdet och åkermarken i kombination med schaktning i själva verksamhetsområdet beräknas kosta 70–90 miljoner kronor för MKM, 300–350 miljoner för KM.
Tove Jomer på Sweco är en av dem som undersökt PFAS-halterna i och runt räddningstjänstens brandövningsplats i Djurgården.
Bygg- och miljönämnden har förelagt Räddningstjänsten Östra Götaland (RTÖG) att senast vid årsskiftet lämna in en saneringsanmälan. Där ska RTÖG ange vilken metod – eller kombination av metoder – som kommer att användas.
– Vi hoppas att en sanering kan komma i gång under 2025, säger Mikael Lekbeck, enhetschef för miljöskydd på Linköpings kommun.
De allra dyraste saneringsförslagen lär inte bli aktuella, enligt Lekbeck.
– Vi kommer bara att ställa krav på sanering ner till MKM. Om kommunen någon gång i framtiden vill bygga bostäder eller förskolor får man sanera marken ytterligare. Då kan man tänka sig att man sanerar just där man vill ha känslig verksamhet.
Vore det inte bättre att sanera hela området så mycket det går nu direkt?
– Nja, det finns inga planer på att bygga där i närtid, i alla fall inte de närmaste tio åren. Och det kommer hela tiden fram nya reningstekniker och metoder att sanera PFAS. Så jag tror att det är dumt att kasta sig över hela området och sanera ända ner till KM i det här läget, säger Mikael Lekbeck.
I kommunens översiktsplan finns tankar på att bebyggelsen i Djurgården ska fortsätta bort mot Garnisonen och Södra Ekkällan, förbi Räddningstjänstens övningsområde. Men innan det blir aktuellt ska cirka 3 000 bostäder byggas vid Djurgårdens centrum – och det mesta talar för att detta kommer att ta många år.
"Det finns absolut ingen anledning till oro för dem som ska flytta in i Djurgården", säger Mikael Lekbeck, enhetschef för miljöskydd på Linköpings kommun.
Miljökontorets föreläggande om att sanera området riktar sig till RTÖG. Fram till 2023 bedrevs brandövningsverksamhet på platsen och det är brandskummet som orsakat föroreningen. Men enligt RTÖG:s förbundsdirektör Ulf Lago blir det inte RTÖG som får ta notan, utan Linköpings kommun.
– Eftersom vi är den senaste verksamhetsutövaren så riktar sig alla förelägganden mot oss. Men vi har som organisation inte funnits före 2010, och i den vevan slutade vi använda skum med PFAS. Så föroreningarna är inte orsakade av RTÖG. Vi har kommit överens med våra fem medlemskommuner att kostnaderna för utredningar och saneringar ska tas av den kommun där anläggningen är placerad, säger Lago.
Ett möte med representanter från RTÖG och Linköpings kommun är inplanerat denna vecka för att diskutera saneringen.
Förutom Linköping ingår Norrköping, Söderköping, Valdemarsvik och Åtvidaberg i RTÖG. Räddningstjänsten lämnade området i Djurgården i fjol och övar nu tills vidare i Norrköping. En ny, gemensam anläggning har börjat byggas vid Klinga, söder om Norrköping, och den väntas stå klar under 2026.
Ulf Lago, förbundsdirektör på Räddningstjänsten Östra Götaland.
PFAS från övningsområdet har i åratal läckt ut via Åsmedstadsdiket, men i oktober i fjol vidtog kommunen åtgärder. En container med ett avancerat filtersystem renar nu vattnet innan det rinner vidare bort mot Djurgårdens centrum.
När filtren är nya renas mer än 99 procent av PFAS-ämnena, från 1 000–2 500 nanogram per liter ner till cirka 13 nanogram. Filtren och slammet förbränns sedan i hög temperatur på Fortum Wastes anläggning i Kumla.
– Efterhand som filtren sätts igen av lerpartiklar sjunker avskiljningsgraden och har som lägst varit nere på 78 procent innan filtren byttes. Målsättningen är att göra filterbyten så ofta att avskiljningsgraden håller sig i det övre delen av det spannet, kommenterar kommunens projektledare Peter Rexfalk.
Containern kostade Linköpings kommun cirka 4 miljoner kronor och driftkostnaden ligger på 820 000 kronor om året.
I containern renas Åsmedstadsdikets vatten genom ett kolfilter och ett jonbytarfilter. I bakgrunden Stångåstadens pågående bostadsbygge vid Djurgårdens centrum.
Enligt Mikael Lekbeck finns det ingen anledning till oro för dem som ska flytta in i Djurgården.
– Absolut inte. Halterna i diket har varit mycket lägre än vad de hade i dricksvattnet i Kallinge och nu hanterar vi ju utsläppet med den här reningscontainern. Sedan är inte det någon långsiktig lösning, det finns en risk för spridning i grundvatten och föroreningarna måste saneras, säger han.
Föroreningen i Kallinge, som Lekbeck nämner, ledde till en rättsprocess som slutade med att Ronneby kommun fick betala skadestånd till drabbade invånare. Deras dricksvatten innehöll över 10 000 ng/liter. Gränsvärdet för dricksvatten ligger på 90 ng/liter, men kommer 2026 att sänkas till 4 ng/liter.
Brandskummet som användes på övningsplatsen innehöll PFAS, en grupp kemikalier som på senare år seglat upp som ett av vår tids stora miljöproblem.
PFAS-problematiken är inte begränsad till övningsområden där man använt brandskum. Landets länsstyrelser håller på att inventera förorenade platser. Det kan bland annat handla om textilindustrier, pappersmassefabriker, metallytbehandling, deponier och avloppsreningsverk.
– Det är en stor utmaning för nästan alla kommuner i Sverige att få ordning på det här, säger Mikael Lekbeck.
Här övade räddningstjänsten fram till 2023. Sedan i höstas står anläggningen övergiven.