Tillsammans med Sara Vaghult både pluggar hon och jobbar just nu. Hon är studentmedarbetare på kommunala fastighetsbolaget Lejonfastigheter i Linköping. Där gör de också sitt examensarbete, en fördjupad kartläggning av Berzeliusskolans energiförbrukning.
Anna Adolfsson har engagerat sig på olika sätt under studietiden och nu sitter hon med i Kungliga ingenjörsvetenskapskademiens (IVA) studentråd. Som student märker hon av ingenjörsbristen på olika sätt.
– Det är mycket marknadsföring från företagen: "Kom hit, vi vill ha dig" eller "se hit, den här typen av tjänst kan du få". Det märks att de är intresserade.
Efter gymnasiet deltog hon i IVA:s initiativ för unga, Tekniksprånget, och praktiserade fyra månader på stålbolaget SSAB i Borlänge.
– Jag gick naturvetenskapliga programmet. Men när jag var yngre vågade jag inte riktigt tro att teknik var något för mig.
Energichefen på företaget berättade om deras utmaningar. Stålindustrin står för en stor del av de svenska utsläppen av koldioxid.
– "Shit, här kan man verkligen vara med och påverka". Det var min tanke. Det går verkligen att förändra saker med hjälp av teknik.
Hur då?– Energi och teknik går hand i hand. I grund och botten handlar det om fysik och värmeöverföring, och hur olika energisystem fungerar. Det är elteknik, belysning, ventilation. Samtidigt finns det väldigt många intressanta mänskliga faktorer. Dem ska vi kartlägga på Berzeliusskolan. Till exempel vad som händer om man installerar massor av LED-lampor ... och brukaren inte stänger av dem.
Hur ska man få unga tjejer att intressera sig för ingenjörsyrket?– Det handlar om att visa dem förebilder och att få dem att våga lösa problem, våga misslyckas. Det hör väldigt mycket ihop med problemlösning, säger Anna Adolfsson.
ulriks.svedin@ostmedia.se
