– Det som skiljer det här pilotprojektet från andra är att vi behöver kontanter för att genomföra det. Tekniken finns, men det behövs pengar för att hyra in bussarna. Och vi behöver även förare, säger Anna Anund, forskningschef inom trafikanttillstånd på Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) i Linköping.
I andra fall kan kommunen och olika organisationer delta genom att man tillhandahåller ytor, teknik och kompetens, tjänster och service som man redan har i organisationen.
– Det är också viktigt. Men just nu måste vi hitta en lösning för att finansiera bussarna, säger Anna Anund.
Meningen är att bygga upp en testbädd för forskning kring förarlös trafik. Man vill bland annat testa anropsstyrd trafik där bussen själv känner av var användaren finns och kör dit. Projektet drivs inom ramen för det samarbetsavtal som tecknades mellan Linköpings universitet och VTI för några år sedan. Flera drivande aktörer finns med i ett nybildat konsortium, bland annat VTI, Linköpings universitet, Linköpings kommun, Transdev, Östgötatrafiken, Science Mjärdevi park, datajätten IBM och kommunala parkeringsbolaget Dukaten. Enligt en ansökan till Energimyndigheten diskuterar man även med Saab-ägda IT-konsultföretaget Combitech och Ericsson.
– Vi söker ytterligare samarbetspartners inom näringslivet, inte minst i Mjärdevi där det finns flera företag som arbetar med de här frågorna, som uppkopplade fordon och automation, säger Anna Anund.
Nu söker man både EU-stöd och anslag från svenska Energimyndigheten för projektet. Kostnaden beräknas till 40 miljoner kronor. Bland annat kräver de förarlösa bussarna personal.
– Vi behöver troligtvis förare på bussarna, som kan hjälpa till. Det är ju fortfarande ett test, ett forskningsprojekt, och vi måste samla in information om hur bussarna och resenärerna fungerar ihop.
Anna Anund poängterar att den förarlösa trafikens utveckling i världen inte bara ska drivas av tekniska lösningar. Det är alltför lätt att ryckas med.
– Det är viktigt att vi gör rätt från början och får med människorna i utvecklingen. En viss turtäthet från början är viktigt för att bussarna ska bli användas. Sedan kan vi bygga ut, och lägga på olika tjänster. Därför behövs testbäddsplattformar som den vi planerar i Linköping
Även om finansieringen inte är klar så är Anna Anund hoppfull.
– Vi ligger helt i linje med den plan vi har lagt upp. Och alla parter i konsortiet är positiva till det här. Linköping är en bra plats för att testa ny teknik, säger hon.
Flera av de offentliga aktörer redaktionen har haft kontakt med, som Östgötatrafiken (regionen), Linköpings kommun och Linköpings universitet understryker att detta är ett intressant projekt. Men när det gäller finansiering så uppger de att man främst diskuterar så kallade "in kind"-insatser, det vill säga olika tjänster. Peter Värbrand, vice rektor vid Linköpings universitet, lämnar dock dörren lite på glänt:
– Det är alldeles för tidigt att säga, vi har ännu inte hela bilden av finansieringen med tanke på de ansökningar som skickats in. När vi fått en klarare bild så är vi beredda att diskutera hur vi kan bistå, säger Värbrand.
Han understryker dock projektets betydelse:
– Det finns massor av kompetens i regionen kring automation och internet of things (saker som är uppkopplade mot internet). Det finns också väldigt många forskningsområden att lägga till. Dessutom är bussarna ett väldigt konkret sätt att visa upp nya tekniska tillämpningar för allmänheten, säger Peter Värbrand.