Att föräldrar och barn på Fredriksbergsskolan är mycket arga och besvikna efter förra veckans besked om att skolan tillhör en av fyra som ska försvinna är ingen hemlighet. Med bara några dagar på sig innan beslutet ska tas på torsdag så jobbar de frenetiskt.
Söndagens möte handlade – förutom möjlighet att lufta besvikelse, farhågor och ilska – också om att man vill prata ihop sig och komma överens om den skrivelse som ska överlämnas till politiker på måndagen.
– Vi hoppas att alla ska ha en möjlighet att tycka till om det vi skrivit. Det är viktigt att i alla fall vi står upp för någon form av demokratisk tågordning, när det känns som att kommunen inte gör det, sa föräldern Per Nyman.
Fredriksbergsskolan var ovanligt välbesökt den här gråmulna söndagen. Folk strömmade till från alla håll. Några barn passade på att leka på en skolgård som inom några månader kanske inte längre är aktuell för lek. Andra barn höll i plakat med uppmaningen att stoppa skolnedläggningen.
Åsa Karlsson som varit initiativtagare till mötet var glatt överraskad över det stora intresset, men egentligen inte så förvånad. En skolnedläggelse är ingen liten sak. Särskilt inte när skolan, som Fredriksbergsskolan, fungerar så väl, säger hon.
Att beskedet om att lägga ned skolan kommit som en mycket kall dusch gick inte att ta miste på. Frustrationen, besvikelsen och ilskan över hur politiker har hanterat frågan var tydlig hos alla de som yttrade sig på mötet.
Tanken att politikerna gör detta, väl medvetna om hur det landar, och därför ser till att tiden blir för knapp för någon att hinna reagera var allmänt spridd.
– Det här är ett frustrerande hastigt beslut som forcerats fram. Det känns som att tanken är att riva av plåstret så snabbt som möjligt och få det överstökat. Men så kan man inte arbeta med en så här stor fråga, särskilt inte när det handlar om barn, sa Per Nyman.
Anna-Karin Verner höll med. Hon och flera kritiserar det de tycker är ett mycket tunt beslutsunderlag, och en ännu tunnare barnkonsekvensanalys.
– När man nu tar ett så här drastiskt beslut att lägga ner skolor då vill man att det ska tas på vettiga grunder.
Argumentet att skolan har renoveringsbehov var nytt för alla föräldrar. Att skolan inte tillhör de allra modernaste och kan behöva viss uppfräschning är sant, men det behövs väl ständigt på skolor med några år på nacken, sa en förälder och en annan konstaterade:
– Det är väl också viktigt att barnen och personalen trivs här.
Storleken på klasser – 28 elever som norm i Linköping – ifrågasattes.
– Var har man hämtat att just den siffran är den mest lämpliga? All forskning visar att mindre klasser är det som gynnar inlärningen långt upp i åldrarna, sa Anna-Karin Verner som själv är lärare.
Här fick hon stöd av Per Nyman, som i kraft av sitt yrke som barnläkare, höll med om att stora grupper inte är det som är bäst för små barn.
Med på mötet var också några lärare. De är besvikna över att sin situation. Beskedet de fått är att de ska få ett möte med HR för en koll av behörighet och sedan blir de utplacerade. Eftersom kommunen stängt platsbanken för lärartjänster kan de inte heller söka sig någon annanstans.
– Även om vi inte blir arbetslösa så får vi heller ingen möjlighet att själva välja var vi vill jobba. Det känns verkligen inte bra, säger en av lärarna.