Anna Trapella överklagade sin dotters skolplacering. Placeringen har sedan ändrats, men Anna är fortsatt kritisk mot kommunens metod som drabbar fler barn än hennes, menar hon.
– Kommunen kallar sin metod för ”det fria skolvalet” men det är inget fritt val. Det är ett fritt önskemål men inget fritt val, säger Anna Trapella, en av de många föräldrar som överklagat kommunens beslut om var hennes barn ska gå i skolan.
Maria, som också överklagat sitt barns placering (men inte medverkar med sitt rätta namn av hänsyn till sitt barn) anser att Linköpings kommun bryter mot barnkonventionen som blev lag i januari 2020.
– Det här är en större fråga än att det nu drabbar vårt barn. Det är en fråga om hur barn blir behandlade. Barnkonventionen kräver att man ser till barnets bästa. Den här metoden är inte bäst för barn, säger Maria.
För andra året i rad tillämpar Linköpings kommun en metod för urval till förskoleklass och årskurs sju enligt relativ närhet. Ingen elev är längre garanterad en plats på en viss skola i närheten av hemmet. Istället måste alla vårdnadshavare lämna en ansökan, ”önskemål om skola” för sitt barn. Vem som antas var beror på var man bor, hur många andra som sökt till samma skolor som man själv, och var andra sökande bor.
Datasystemet räknar på varje elevs geografiska avstånd till skolor som eleven sökt till eller bor nära. När antagningspusslet faller ut står det klart vilka som fått vinstlotter och vilka som drabbats av systemets inbyggda problem. Förra året fick 76 procent av eleverna sitt förstahandsval. Ett 70-tal familjer, eller cirka två procent av alla sökande, överklagade sina placeringsbeslut. I år har 46 hushåll klagat.
Anna Trapella är en av de som överklagat i år. Vid tiden för skolvalet i mars bodde hon i Vårdsberg men höll på att separera och stod i begrepp att flytta. Hon informerade utbildningsförvaltningen om att dottern skulle komma att bo i Ekholmen, familjen väntade på att få en specifik lägenhet och folkbokföringsadress.
– Men de svarade att hennes ansökan skulle behandlas utifrån den adress där hon bodde när hon lämnade in den. Så därför blev hon placerad på Linghemsskolan, säger Anna Trapella.
Placeringen på Linghemsskolan innebar att dottern måste resa med buss och pendel till skolan cirka 40 minuter enkel väg. Vid vårt första intervjutillfälle väntade Anna Trapella på besked om omvalet, två månader efter att överklagan lämnades in. Anna berättade hur dottern dagen innan kommit hem och varit ledsen.
– Hennes klasskompisar hade varit på sina blivande skolor och hälsat på sina nya klasskompisar. Min flicka vet inte ens vilken skola hon hamnar på, sa Anna Trapella.
Malla och Adam Solheim som bor utanför Askeby vet var deras pojke hamnar i förskoleklass – och det är deras anledning till överklagan. På den förskola i Askeby där sonen går ska nio barn vidare till förskoleklass. Mallas och Adams pojke är det enda av barnen som inte fått en plats på Askeby skola.
– Kommunens datasystem mäter hans skolväg via en grusväg som inte används för biltrafik under vinterhalvåret. När vi har klagat svarar de att de räknar både gång- och biltrafik, säger Malla Solheim som undrar: Ska sonen gå av bilen och gå en del av sträckan?
Dessutom brister kommunens argumentation, anser Solheims. När räkningen görs mellan hemmet och Bankekind räknas både kör- och gångväg så att den skolan blir närmast. När räkningen görs mellan hemmet och Askeby räknas gångväg inte med.
Att hantera kommunikationen med kommunen och begära ut uppgifter och sköta överklagandet, samtidigt som barnet måste peppas, har tagit mycket energi av familjen beskriver Adam och Malla Solheim.
Malla och Adam Solheim vänder sig mot att kommunens system tillåter att ett barn kan exkluderas från en grupp kompisar. Även de lyfter frågan om barnkonventionen. Punkt tre i konventionen kräver att alla beslut som rör barn, ska fattas utifrån vad som bedöms vara barnets bästa. Sveriges lag har ändrats och nu måste Linköpings kommun ändra sin metod, anser de.
– Vi tror att skolgången i Bankekind kan bli bra för vårt barn. Men nu får vi barn på skolor och fritids på olika håll där vi måste hämta och lämna, säger Adam.
Maria och hennes man överklagade skolplaceringen för att deras dotter hamnade på en skola tvärs över stan med en restid på 50-60 minuter enkel väg. I kommunens information om skolvalet står det: ”Ni kan önska upp till sju skolor.” Maria anser att det ska stå ”måste", inte ”kan". Hennes dotter sökte fem skolor.
– Vi gick på alla öppet hus som vi kunde. Vårt barn valde sedan fem skolor utifrån den information som skolorna gav, och hur hon som person kände att hon skulle passa att vara elev på skolorna. Det är väl det som är det ”fria skolvalet”, eller hur? säger Maria.
Dottern blev dock utslagen på skola efter skola av andra sökande som enligt systemets sätt att räkna hade förtur. Hon fick inget av sina fem val. I omvalet kom beskedet: Placeringen ska kvarstå. Efter att omvalet genomförts meddelade utbildningsförvaltningen dock att platser fanns på en skola något närmare hemmet. Familjen tackade ja till erbjudandet trots att det inte var en av de skolor som funnits med bland deras önskemål.
Adam och Malla Solheim är kritiska till att ett barn, i det här fallet deras eget, kan bli exkluderat i skolplaceringen. Av förskolegruppens nio barn får åtta börja i samma skolklass, men deras pojke ska till en annan skola.
Maria, Anna Trapella, och Malla och Adam Solheim kritiserar att Linköpings kommuns system för skolplacering saknar möjlighet att korrigera grova felaktigheter som drabbar enskilda barn. Ingen av dem kräver att alla barn ska komma in på sitt förstahandsval. Men utifrån barnkonventionens krav måste systemet ändras, anser de.
– Kommunen måste kunna jobba mer med sitt material innan de lämnar ut besked om allas antagning. Man måste kunna gå in i systemet i samband med antagningen och se vilka utfall som blivit helt fel, och plocka om bland de mest tokiga resultaten, säger Maria.
Hon kritiserar också att antagningsbesked skickas ut digitalt dagtid så att vissa föräldrar under skoldagen kan kontakta sina barn och berätta var de kommit in. Det skapar stress och oro när sexorna börjar jämföra och ska hantera ett positivt eller negativt besked under pågående skoldag, menar hon.
De tre hushållen framhåller att skolplaceringssystemet inbjuder till fusk. De säger att de hade kunnat folkbokföra sina barn på andra adresser, i ägda bostäder eller hos släktingar, och därmed strategiskt kunnat påverka barnens möjligheter att bli antagna till skolor de rankat högt i sina ansökningar.
– Jag vill inte vara sån, jag vill inte vara en fuskare. Men man går ju sönder fullständigt när man ser att barnen far så illa som de gör av den här metoden som kommunen har valt, säger Anna Trapella.