Vår stad
Tidningen uppgav att parken den dagen hade 6 000 besökare, vilket skall ses i ljuset av att Linköping då hade 27 000 invånare. Den formella invigningen dröjde till den 5 juni samma år.
Parkens tillkomsthistoria går tillbaka till slutet av 1800-talet. Under ett tiotal år från 1902 hyrde föreningen den så kallade Wernerska trädgården, som låg invid Hamngatan i kvarteret mellan Kungs- och Ågatorna.
Folkets Parksföreningen önskade emellertid köpa ett eget markområde för att, som de själva formulerade det, skapa en samlingsplats för stadens innevånare, särskilt för den arbetande klassen, och därigenom ge möjlighet till förströelse och vederkvickelse.
En rad markägare var dock av politiska skäl ovilliga att sälja till föreningen. Det löstes genom att föreningsmedlemmen Herman Nilsson köpte den mark där Parken kom att anläggas. Säljaren var godsägaren Carl Andersson på Ryds gård.
När Andersson insåg att Nilsson var bulvan för Folkets Parksföreningen erbjöd Andersson, enligt vad Nilsson berättade 30 år senare, en betydande summa om köpet gick tillbaka.
I avtalet förbehöll Andersson sig rätten att avverka alla träd med en omkrets på över 8 tum, drygt 20 centimeter, i brösthöjd. Nilsson har berättat att området vid övertagandet därför liknade en stubbåker.
Med 21 röster mot 20 avslog stadsfullmäktige våren 1919 föreningens ansökan om ett kommunalt bidrag på 10 000 kronor. Avslaget motiverades bland annat med att tomten var för liten för de planerade byggnaderna och att parken skulle bli ett rent nöjesfält.
Föreningen minskade sina ambitioner något och löste ekonomin själv. Föreningen var uppenbart kvalitetsmedveten och uppdrog 1919 till arkitekten Axel Brunskog att rita parkens byggnader. Till ansvarig byggmästare utsågs Erik Andersson. Arbetena fördröjdes av en nio månader lång byggnadsstrejk. Kostnaden för den första omgången byggnader var 42 000 kronor.
I det tidiga 2000-talet var parkens äldre träbyggnader i behov av betydande upprustningar till vilka föreningen saknade medel. Lösningen blev att del av parkområdet såldes till HSB och att försäljningsvinsten användes för att rusta Cupolen.
Som en del i projektet togs redan 2006 principbeslutet att flytta teaterbyggnaden till Gamla Linköping där den återinvigdes 2015.
Sommaren 2013 gick Folkets Park i konkurs. Året därpå köpte Sionförsamlingen anläggningen och renoverade Gula Paviljongen. Nu har församlingen även rustat det centrala parkområdet.