– Och så niger ni som när man hälsar. För så gör ni väl, frågar museevärd Anna Nilsson från Friluftsmuseet Gamla Linköping.
Hon och Kristina Grahm, intendent på Friluftsmuseet, instruerar eleverna som ska ta över jobbet med de påbörjade ljusen från kamraterna i förra gruppen.
– Det är kul att jobba praktiskt med barn, säger Kristina.
Nigningen är ett knep för att veta hur snabbt ljusen ska doppas i stöpgrytan. Motsvarande bockning är inte att rekommendera, då det lätt kommer stearin i håret.
– Det får pojkarna stå ut med, säger Anna skämtsamt.
Den första gruppen barn fick bestämma hur ljusen skulle formas och sedan rullar det på med stöpningen i mellanstadieklasserna.
Tur att det är stearin och inte grisfett, får vi veta. Innan stearinet kom på 1830-talet var talg basen i ljusen vilket luktade väldigt illa.
Att lära sig om traditionernas ursprung runt jul är vad som möter eleverna från Folkungaskolan under olika aktiviteter i Gamla Linköping den här veckan. Skolan firar 100 år och man ville skapa ett meningsfullt firande genom att belysa hur man levde förr. Det blir även en jubileumskonsert i Konsert och Kongress då bland andra gymnasieelever och lärare från Musiklinjen uppträder.
Folkungaskolan, som ligger nära Gamla Linköping, rymmer både grundskola och gymnasieskola.
– Vi har haft pyssel på skolan, gjort trätomtar, decoupageaskar och ätit kolbullar, säger lärare Margareta Ekberg. I dag har vi bland annat besökt Vagnsmuseet, Curmanska gården där vi gjorde strutar och flätade hjärtan. Vi har också sett fina gamla hem, ett från 1700-talet och ett från år 1960 och på båda ställen fanns julbord uppdukade.
Hanna Myrelid, en av femteklasseleverna som niger framför grytan i dag, berättar att hon är ganska van vid att stöpa ljus. Familjen har som tradition att göra det tillsammans med släkten varje år.
Vad har gjort mest intryck av det du har sett i dag?
– Det var kul att se alla gamla hem, hur de bodde. Köken var väldigt annorlunda än hur vi bor nu, säger hon.
Skulle du ha trivts att leva då?
– Ja. Man umgicks nog mer med familjen och det verkar ha varit mysigt.
Aron Reithe tycker att det här med att niga var lite onödigt. Det gick att doppa ljusen ändå.
Vad gillar du det här?
– Kul, man måste vänta lite så att det svalnar och då får man gå en runda, säger han.