Att arbeta högst upp på byggnadsställningen på domkyrkan är ingenting för den höjdrädde.
Ingen i Linköping har väl kunnat undgå att domkyrkotornet bit för bit har täckts av en byggnadsställning. Nyligen nådde ställningsbyggarna upp ända till den stora gyllene spiran i toppen.
Men hur är det att jobba där uppe, med hundra meter ner till marken?
– Blåsigt, säger Pawel Stanislawski som ofta har varit högst upp under byggandet.
Pawel och flera av hans kollegor kommer från Polen. Han har byggt byggnadsställningar i många år, men aldrig på en så spektakulär byggnad som Linköpings 800-åriga domkyrka.
– Och jag har aldrig jobbat så högt upp.
Det måste vara bra utsikt?
– Väldigt bra, vi ser säkert två mil bort.
Domkyrkans restaurering kommer att pågå i tre år. Än så länge kan man se guldspiran högst upp på toppen, men inte länge till.
Men blåsigt är det. Det som nere på marken kan upplevas som relativt vindstilla kan vara helt annorlunda uppe på toppen.
– I dag är det till exempel för blåsigt för att gå upp, säger Pawel.
Domkyrkans guldspira må se ganska liten ut nerifrån marken, men den är mellan 7-8 meter lång.
När ställningen nu har nått upp till toppen står man inför ett beslut – hur ska man hantera guldspiran?
– Vi har pausat bygget nu tills vi vet hur vi ska göra, säger Sebastian Vickman från företaget Libergs.
Det har pratats om att man eventuellt ska lyfta ner den när den ska restaureras?
– Det vore det bästa men det är osäkert om det kan ske på ett rimligt sätt. Det ska undersökas när ställningen är godkänd och kan beträdas av andra än ställningsbyggare, säger projektansvarige Börje Lindström.
Hur stor är guldspiran egentligen?
– Jag tror att den är sju meter, säger Sebastian Vickman.
– Kanske åtta eller nio meter, säger Pawel Stanislawski.
Herman Svedberg arbetar med att installera hissarna på utsidan av byggnadsställningen. Nu är målet att hissen ska upp till 73 meter. "Lite pirr i magen är det. Även om man är van med höjder så är det absolut så att man tänker på varje steg där uppe", säger han.