Några dagar efter beslutet om skolnedläggningen träffar vi Isabella Hedenstierna och Shafaq Al-Abada. Mammorna bor i Ekholmen och har barn som går på Fredriksbergsskolan, en av fyra skolor som ska läggas ner.
Isabella och Shafaq anade att något var på gång dagen innan beslutet blev offentligt. De kände ändå någon slags chock, men mest sorg för barnens skull, menar föräldrarna som har var sin son som går i årskurs två.
– Min son har inte lätt för att bli ledsen, men han har varit jätteledsen sedan han fick höra om nedläggningen, säger Shafaq.
– Min son slöt sig och ville inte prata känslor, men jag ser att han är ledsen, säger Isabella som har varit med mycket i media sen beskedet kom och bland annat startat en namninsamling mot beslutet.
Barnen som drabbas mest är de som går i tvåan och femman, menar föräldrarna.
– Mitt barn går i tvåan. Det innebär att nästa år har han nationella prov. Det blir en stor skillnad när man byter från en klass på cirka 15 personer till en med dubbelt så många elever, säger Shafaq och fortsätter:
– Jag märker det redan på mina söner. Den yngre fick gå i en klass med färre barn och han utvecklas mycket snabbare.
När Shafaq bodde i Berga fick sonen en skolplacering på Fredriksbergsskolan i Ekholmen. Istället för att byta skola valde familjen att köpa bostad i Ekholmen för att komma närmare skolan.
– Vi flyttade bara för han trivdes så bra i skolan.
En annan aspekt som Shafaq vill lyfta fram är att kommunen, enligt henne, säger emot sig själv.
– När min yngsta son Elias skulle börja ettan lite tidigt för att han är född i januari fick han inte det. De sa att det redan fanns 24 elever. Nu säger de att det ska bli 28–30 elever i varje klass. Vad har förändrats på två år?
Det är mest otydligheten som oroar mammorna:
– Vi har inte blivit lovade någonting. De har bara meddelat att det blir en fördelning av elever, men att man till exempel ska få med åtminstone en kompis från klassen har de inte sagt något om, säger Isabella.
Finns det inte risk att ni för över oron till barnen?
– Barnen kommer ändå att bli ledsna när de splittras mot sin vilja.