Vid tolvtiden hörde fru Astrid Ek, som med sin Stig och deras två barn bodde i en av de två vindsvåningarna, ett öronbedövande brak. När hon öppnade dörren mot trapphuset såg hon rakt ut i det fria.
Astrid Ek hade just bett sin trettonåriga dotter Marita att gå ett ärende. Turligt nog hade flickan hunnit en bit ned i trapphuset och trots att träflisorna yrde kring henne fick hon inte en enda skråma. Familjen Eks lägenhet var helt oskadd.
I den andra vindsvåningen bodde Tore och Berta Andersson med deras tre barn. De två äldsta barnen satt, tillsammans med en kusin, på hallgolvet och lekte när planet brakade in i huset. Familjens ytterdörr föll över flickorna och skyddade dem därigenom från nedfallande bråte. Makalöst nog skadades inte heller någon av husets övriga hyresgäster.
Olycksplanet, ett Saab B 18, hade nästan omedelbart efter starten från Saabs flygfält fått problem med vänster propeller och förlorade till följd därav höjd. Piloten, Saabs chefsprovflygare Claes Smith, berättade efteråt att han försökte undvika att störta mot bostadshusen. Han hade istället siktat mot Edfeldt & Karlssons fabriksbyggnad på Lindesbergsgatan 2. För att lindra smällen önskade Smith första ta mark med den ena vingen. Dessvärre kom vingen att skära in i bostadshuset på Gamla Tanneforsvägen 20. Därefter lade sig planet upp och ned invid möbelfabriken vid Lindesbergsgatan. Efter nedslaget fattade planet eld.
Besättningen bestod, förutom av Smith, av signalisten Olle Hagermark och observatören, ingenjören Sven Lundqvist. Hagermark lyckades själv ta sig ut och kunde därpå först dra ut Smith och sedan även Lundqvist. Tillsammans med tillskyndande personer lyckades Hagermark dessutom hålla branden under kontroll tills brandkåren hann fram. Smith bröt lårbenshalsen och fick dessutom en ögonskada, medan Lundquist skadade ena foten. Hagermark blev bara mörbultad.
Vid den påföljande utredningen klargjordes att olyckan berodde på ett tillverkningsfel.
Claes Smith var chefsprovflygare på Saab 1939-1952, därefter chef för den etiopiska kejsarens flygverksamhet i sex år.
Detta är skrivet på önskan av Rolf Axén. Bland de drabbade familjerna fanns hans morföräldrar Signe och David Larsson samt deras dotter Gunvor, som sedermera blev mor till Axén.
Tack till Göran Danbolt, Stig Holmström, Per Jangius och Hans Kampf.