"Jag blev illa behandlad", säger Yasmina om hennes liv på olika institutioner efter Linköpings kommuns placering. Hennes utseende har på detta fotografi, av säkerhetsskäl, förändrats av en professionell maskör.
Det är Yasmina, som egentligen heter något annat, som syns på bilden här ovanför. Med hjälp av en maskör har SVT gjort om hennes utseende för att hennes identitet inte ska spridas. När hon var 14 år flydde hon från ett liv med hedersvåld och sökte skydd hos Linköpings kommun. Resultatet blev år på institutioner – där hon kände sig inlåst och ensam.
I ett mejl tar Yasmina kontakt med oss, men också med flera politiker som i dag har ledande positioner i Linköping. "Dokumentären handlar om mig. Jag hoppas att ni kommer att se den", skriver hon.
– Det här är så mycket mer än att jag bara berättar min historia. Jag har ännu inte fått någon ursäkt från kommunen och jag är en vuxen kvinna i dag. Jag vill också att andra tjejer, i samma situation, ska få rätt hjälp och att det här inte upprepas. Jag är inte den första med en sån här historia, säger Yasmina när vi når henne via telefon.
– I mitt fall var det jag själv som sökte hjälp, min familj hade inte haft kontakt med socialen tidigare, och det blev bara väldigt fel. Det blev ett helvete.
Det var för 18 år sedan som Linköpings kommun akutplacerade Yasmina på en låst Sis-anstalt (Statens institutionsstyrelse). Därefter kom hon att förbli på olika anstalter, utan möjlighet till skolgång, i tre och ett halvt år.
– För mig blev allt det där en chock, och jag har än i dag inte gjort klart grundskolan. Jag vill inte svartmåla några personer men det satt morddömda ungdomar på anstalterna där jag placerades. Jag skulle inte vara där, säger Yasmina.
I dag har hon en ny identitet.
– Det är viktigt att det här uppmärksammas, allmänheten vet inte vad som pågår, säger Yasmina och fortsätter:
– Jag är rädd att jag ska bli besviken. Att jag, efter den här dokumentären, inte får den respons jag förtjänar. Jag vill att man tar tag i problematiken.
Personerna bakom dokumentären är SVT:s journalister Marja Grill och Fanny Renman, samt researchern Lotta Sima. Grunden till "De inlåsta hedersflickorna" är en större granskning och flera reportage om kommuners hantering av hedersutsatta barn och unga.
En av journalisterna bakom dokumentären är Marja Grill. "Det viktigaste för oss är Yasminas rätt att berätta sin historia och om sina erfarenheter", säger hon.
– De barn som i dag är på flykt från hedersvåld, det är oftast flickor, är så rädda och utsätts verkligen för livsfara om de blir hittade av sina familjer. Det viktigaste för oss, med den här dokumentären, är att de här flickorna får en röst. Att Yasmina kan träda fram mer eller mindre öppet gör det lättare för folk att fatta att det är vanliga tjejer, uppvuxna i Sverige, som drabbas, säger Marja Grill.
Liknande hantering av hedersvåldsutsatta ungdomar sker, enligt Marja Grill, fortfarande. SVT har hittat 20 fall från de senaste tre åren.
– Att hedersutsatta ungdomar placeras på det här sättet, att de av säkerhetsskäl blir inlåsta på anstalter, kände jag faktiskt inte till. I höstas började vi att granska det här, fann en rad brister och gjorde en serie nyhetsreportage.
I dokumentären, som publiceras på SVT Play på måndag och sänds på SVT1 klockan 22.00 samma kväll, görs en intervju med Linköpings kommun.
"Placeringen var välment, men det blev så fel", säger journalisten Marja Grill om Linköpings kommuns agerande i fallet om Yasmina.
– Ett argument som lyfts är att de här ungdomarna, när de blir kontaktade av sin familj, till slut inte orkar att stå emot och istället rymmer hem – och att det är ett vanligt problem, säger Marja Grill och fortsätter:
– För Yasmina är det viktigt att det ska finnas skydd för de ungdomar som vågar att söka hjälp och att de ska kunna få ett bra liv – utan att bli institutionaliserade.
Annika Krutzén (M) är i dag ordförande i Linköpings social- och omsorgsnämnd. Hon känner inte till några liknande fall sedan hon blev en del av nämnden i slutet av 2017. Hon känner till de stora penseldragen kring fallet Yasmina.
Annika Krutzén (M), ordförande i Linköpings social- och omsorgsnämnd kommer att se dokumentären om Yasmina. "När det här fallet var aktuellt var kunskapen om hedersproblematik inte alls på den nivå som den är i dag. Det visar sig tydligt i den här typen av fall", säger hon.
– Jag kan ju omöjligt svara på om vi hade gjort annorlunda i dag men jag vill ändå trycka på att vi har så mycket mer kunskap nu, om den här typen av fall, än vad vi hade för 18 år sedan. Jag hoppas inte att det här gör att människor som behöver hjälp tvekar att vända sig till oss. Det är en farhåga jag har.
Men kan du säga något om hur du tänker kring fallet Yasmina?
– Hedersproblematik är oftast väldigt komplext och skyddsbehovet är oftast väldigt stort. Sis ska vara det absoluta sista alternativet, när det inte finns några andra lösningar och när individens eget beteende motiverar det. Nu kan jag inte alla detaljer i det här fallet men vi har kommit mycket längre sedan det var aktuellt, säger Annika Krutzén.