I Sverige finns en omfattande mytbildning om tiggare, där människor okritiskt sprider påståenden om att de är egentligen är rika i sina hemländer, och att de är en del av en kriminell, organiserad verksamhet. På sociala medier och många, främst högerextrema, debattsajter har mytbildningen växt till ett hat mot tiggarna. De utmålas som ett hot mot Sverige och uppmaningar om att ta till våld mot dem blir allt vanligare. Ett antal personer har gått från ord till handling, och under hösten har tiggare i Sverige utsatts för en rad grova hatbrott.
Enligt en genomgång gjord av tidningen ETC har tiggare utsatts för grova hatbrott vid 31 tillfällen under 2014. Det mest uppmärksammade var när en man omkom i en brand i ett tältläger i Högdalen i augusti. Branden utbröt på fyra olika ställen samtidigt, och var troligen anlagd. I november anföll en mobb två tiggare i Habo, och någon vecka senare brännskadades en man i ett attentat mot ett tältläger i Malmö.
I Östergötland har en 47-årig man har dömts för ofredande av en tiggare i Rimforsa, men för övrigt har det funnits få anmälda fall av hatbrott mot tiggare. Polisen tror dock att mörkertalet är stort, många brott anmäls aldrig eftersom tiggarna inte pratar svenska och inte vet hur de ska göra en polisanmälan. Enligt källor som har god kunskap om tiggarnas liv utsattes en kvinna för en otäck attack i Linköping i somras. Hon satt och tiggde när en förbipasserande man plötsligt hetsade sin stora hund på henne. Kvinnan svimmade och när hon vaknade hade hon den uppjagade, skällande hunden alldeles bredvid sig. Hon svimmade igen, men fick därefter hjälp av människor som ingrep.
Hetsen och attackerna mot tiggarna ingår i ett mönster som upprepats många gånger genom historien. Mytbildningens utgångspunkt är den felaktiga slutsatsen att alla tiggare är romer. Så är det inte, många är romer, men långt i från alla. Genom att sätta likhetstecken mellan tiggare och romer kan man återuppväcka urgamla fördomar mot romska människor: De är ”lata”, ”kriminella” och deras närvaro utmålas som en ”invasion” som måste stoppas.
– De här fördomarna aktiveras med jämna mellanrum, och just nu flödar de fritt. I modern tappning innehåller de påståenden om att tiggarna egentligen är rika, att de har dyra mobiltelefoner och åker i Mercedesbilar, berättar historikern Helene Lööw.
– Det är skrämmande vilka historier människor sprider utan att reflektera i tio sekunder. Det mesta är ju fullständigt ologiskt. Varför skulle människor som är rika utsätta sig för att sitta tigga i vinterkylan utanför en affär i Sverige?
1930-talets hets mot judar brukar tas som exempel på hur mytbildning leder till hat, som sedan kulminerar i våld. Men Helene Lööw drar också paralleller till en mer sentida händelse i Sverige.
– I slutet av 1980-talet spreds rykten om att flyktingar som kom till Sverige egentligen var rika i sina hemländer, och att de kom hit för att förgripa sig på svenska kvinnor. Till sist ville några personer göra något konkret, och under 1990 och 1991 sattes en rad flyktingförläggningar i brand.
I dag går mytbildningen snabbt på internet, och de som tillbringar mycket tid på högerextrema sajter bekräftar varandra och får en bild av att hela Sverige tycker som de.
– När hatbrotten ökar på en ort måste lokalsamhället reagera och fundera på motåtgärder. Det är mycket viktigt hur politiker och polisen agerar. Om de inte ingriper tydligt så kommer brotten bara att bli fler, säger Helene Lööw.