Det visar Socialstyrelsens senaste statistik med jämförelser av svenska kommuner 2016. Det är 5,5 procent av befolkningen i Linköping som får ekonomiskt bistånd. Av dem utgör de med långvarigt bistånd 50,7 procent vilket sätter staden på sjätte sämsta plats i landet. Värst är det i Södertälje och Rinkeby–Kista vars andel personer med långvarig ekonomisk hjälp ligger på 57,3 respektive 55,4 procent.
Detta kan jämföras med riksgenomsnittet på 35,8 och genomsnittet i Östergötland som ligger på 43,2 procent.
Långvarigt ekonomiskt bistånd är om en person eller familj får stöd under 10 månader eller längre. Men om någon får ekonomisk hjälp under minst 27 månader på tre år definieras detta som "mycket långvarigt ekonomiskt bistånd". I det avseende har Linköping gått om kommunen Rinkeby–Kista på listan och ligger på fjärde sämsta plats med en andel på 37,8 procent.
Jämförbara siffror för Norrköping är betydligt lägre än i Linköping. Andel personer med långvarigt och mycket ekonomiskt bistånd bland de som får hjälp i Norrköping ligger på 43,4 respektive 29,5. Det förklaras med att det finns fler industrijobb och andra jobb som inte kräver hög utbildning i Norrköping än i Linköping.
Linköpings siffror har inte ändrat sig nämnvärt under de senaste åren och huvudorsaken anges vara arbetslösheten.
Laila Hämäläinen, chef på avdelningen för försörjningsinsatser i Linköping, förklarar varför personer med ekonomisk hjälp har svårt att bryta sin situation trots att det går bra för staden.
– Arbetsmarknaden efterfrågar personer med hög utbildning. När det kommer jobb där det räcker med låg utbildning, och de jobben är inte alls många, då är det stenhård konkurens om dem. Det är inte så att dessa jobb automatiskt går till de med långvarit ekonomiskt bistånd, säger hon.
En annan viktig sak är att Linköpings kommun inte har några kommunala anställningar, enligt Laila Hämäläinen,
– Många kommuner har insatser där de långtidsarbetslösa får arbete i kommunens verksamheter. Men inte här. Dessutom har integrationen av de nyanlända på arbetsmarknaden inte lyckats så bra när det gäller den här målgruppen, säger hon.
Laila Hämäläinen har också märkt en ny tendens som har uppstått på grund av bostadsbrist. Även när en person med bidrag får ett arbete kan hen inte försörja sig själv på grund av höga bostadskostnader och blir kvar i beroendet av bistånd.
– Vi jobbar med den målgruppen och har anmält vårt intresse till SKL för att delta i ett nationellt projekt för att bättre kunna hjälpa människor att bryta det ekonomiska beroendet, säger hon.