Den lilla bussen står uppställd utanför dörren till vårdboendet och samordnaren Eva Pettersson packar tillsammans med övrig personal in lunch, kaffe, extratröjor, fiskespön, myggstift och annat som ska med. I entrén väntar Sten Stenmark, 89 år, och Ingemar Karlsson, 82 år. De har båda ägnat sig åt fiske och ser fram emot en dag vid sjön.
– Jag började när jag var fem år, säger Ingemar Karlsson. Vi hade två sjöar hemma, mellan Broddebo och Falerum. Det finns massor med sjöar där.
Sten Stenmark vill ha sin egen fiskeutrustning och därför kommer hans barnbarn Rickard Stenmark möta upp gruppen för att överlämna fiskespö och lådan med fiskedragen.
Sedan bär det av mot riksväg 35 och Åtvidaberg. Målet är Risebo fritid som är en fiskeanläggning med 20 sjöar där fyra av dem brukar ha bra tillgång till regnbåge, abborre och gädda. Efter flera kilometer på en dammig grusväg kommer vi fram. Ett fiskekort inhandlas, Rickard Stenmark sluter upp och sedan kör gruppen till den utvalda Ålsjön.
Framme. Axlarna åker ned några snäpp av lugnet och det stilla vattnet. Näckrosbladen guppar lätt och trollsländor flyger kors och tvärs vid vattenbrynet. Ljudet av en gök som hoar i högra änden ekar över sjön. Sten Stenmark har fokus på bryggan direkt medan de övriga sätter sig i det skuggiga vindskyddet. Med lite handkraft och bestämdhet har han snart intagit första parkett på den lilla bryggan.
– Nu är det som det ska vara, säger han och tittar ut över vattnet.
Rickard Stenmark assisterar, sätter på skalade räkor på kroken och kastar ut fiskelinan. Väntan. Sten Stenmark spanar och ser små ringar på vattnet som avslöjar de nyfikna fiskarna.
– Jag var här i vintras. Då fick jag fisk, säger han.
I dag hoppas han på att få en öring på kroken.
Eva Pettersson som har jobbat inom äldreomsorgen sedan 1984 berättar att fiske ha varit ett stort önskemål bland några av vårdboendets hyresgäster.
– Det här betyder jättemycket. Det här kommer de att leva på länge. Med planering och vilja så går allt. Just att hitta det här roliga och viktiga som de har gjort förut, att se till det friska och att de kan mycket mer än man tror.
Hon sprudlar och tycker att just sådana här saker är det bästa med jobbet.
– Det är guld värt. Man ser glädjen hos dem.
På bryggan sitter Sten Stenmark och väntar tålmodigt. Rickard Stenmark står bredvid och plötsligt dyker ett av flötena. Men ingen fisk. Kanske hade det varit bättre att ha räkor med skal? Men sedan dyker det igen och då blir det napp. En liten mört. Den får simma vidare i vattnet och det blir dags för lunchpaus. Sten Stenmark tar sig ned från bryggan med hjälp av Eva Pettersson, Christina Nelin och Alen Becirovic. Han promenerar uppför den lilla backen fram till vindskyddet. Vid bordet sitter Ulla-Britt Axbom som bott på Järdalavägens vårdboende en vecka.
– Det är bra säger hon och får medhåll av maken Sölve Axbom.
– Hon har uteplats och det är toppen att ha nära till henne. Det är bara en liten promenadväg ifrån min kolonilott som jag har i närheten. Det är nog svårare för mig än för henne, jag är ju solo nu, säger Sölve Axbom.
Ingemar Karlsson pustar i skuggan. Han har nöjt sig med att sitta intill bryggan och blicka ut över vattnet.
– Det är så varmt, man blir trött, säger han och ler.