Regionens gardiner med bladmönster matchar novembermolnen som hänger lågt utanför fönstret. På marken nedanför syns människor huka på vägen mot sina bilar på Universitetssjukhusets enorma parkering. Allt har antagit en slags gråskala.
Inne i konferensrummet på våning 14 i O-huset är allt annorlunda. Där finns inte ett spår av november kvar. Istället: stora buketter med rosor, ballonger, godis. Ulla Wernhede sammanfattar känslan alla här känner:
– Man blir glad bara man öppnar dörren.
I rummet befinner sig sex kvinnor. Fem av den genomgår någon form av cancerbehandling. Den sjätte, som är makeup-lärare, är just i färd med att fylla på champagneglasen med mer alkoholfritt bubbel. Eftermiddagens kurs i hudvård och make-up har precis börjat.
Anneli Håkansson, ansvarig för det humanitära programmet Look good feel better i Sverige, har tagit tåget ner från Stockholm för att hålla i dagens kurser. Med sig har hon necessärer till alla deltagare. De är till brädden fyllda med lyxiga och dyra hudvårdsprodukter.
– På ett år packar jag ungefär 35 000 produkter som delas ut till kvinnorna som är med på en sådan här kurs. Vi är knutna till 15 sjukhus här i Sverige, från Umeå till Malmö.
Bakom initiativet står branschorganisationen Kosmetik- och hygienföretagen, Kohf. Kursen är gratis och vänder sig till kvinnor som för tillfället genomgår någon form av cancerbehandling. Lilly-Ann Vallin, kurator på Hematologiska kliniken på Liu, berättar att förhoppningen är att kurserna ska vara en mötesplats för kvinnorna som är med.
– Vid flera tillfällen har deltagarna nästan inte velat gå härifrån efter kursen. De har öppnat upp sig för varandra, delat med sig av sina upplevelser av behandling och allt möjligt. Gett tips till varandra. Det är fint att se.
Smink och cancer. Två ord som sällan nämns i samma mening. Men estetik och kosmetik kan fylla en viktig funktion för ett stärkt självförtroende, inte minst när du genomgår en behandling som kan förändra ditt utseende dramatiskt.
– När jag får känna mig lite fräsch så klarar jag också av vissa saker bättre. Jag känner mig starkare. Att som kvinna tappa håret är väldigt jobbigt, man ser sjuk ut, säger Ulla Wernhede.
Bredvid henne, bland puder och concealer, sitter Mimmi Amic. Hon utbrister plötsligt:
– Jag har aldrig sminkat mig förut. Det här är första gången för mig.
De fem kvinnorna runt bordet har aldrig träffat varandra förut. Några minuter in i kursen samtalar alla med varandra. I dag vinner skrattet över gråten i det pyntade konferensrummet i O-huset.
Under det här tillfället finns en lätthet i rösterna hos deltagarna, trots att de ämnen som tas upp och de frågor som ställs ofta rör tunga ämnen. Att kursen faktiskt hålls på sjukhuset, där kvinnorna i vanliga fall får sina behandlingar, görs av en anledning.
– Vi vill att kvinnorna ska få komma till sjukhuset utan att det ska innebära smärta och lidande, om det så bara är en enda gång. Jag tror det är viktigt, säger Anneli Håkansson och får medhåll av Lilly-Ann Vallin.
Deras förhoppning om att skapa en mötesplats har infriats den här eftermiddagen. Samtalsämnen avlöser varandra och plötsligt har två timmar passerat. Novembermolnen utanför fönstren har mörknat, ljusgrått har blivit mörkgrått. Men i konferensrummet på våning 14 lyser färgerna starkare än någonsin.