Kvinnoaltaret förbereder sig för sin första spelning med en genomgång av låtarna utanför Katedral, innan avmarschen till Stora torget
Bonnkapälle tillåter, enligt orkesterns reglemente, endast deltagare av det manliga könet.
Av den anledningen skred Alice Lassus och Doris Memetovic, båda 17 år, till verket och bildade gruppen Kvinnoaltaret.
– Vi är en slags modern tappning av Bonnkapälle. Lite samma upplägg med musik som inte ska låta helt perfekt. Men vi skiljer oss ändå åt, säger Alice.
Och fortsätter:
– En av våra tjejer bestämde sig för att söka till Bonnkapälle, men fick nej direkt. Det var då vi bestämde oss för att starta en egen orkester.
– Nu är vi cirka 20 som är med.
Instrumenten varierar.
Här finns allt från dragspel till tromboner.
– Mycket blås. Precis som det ska vara i en studentorkester.
Inför fredagskvällen, där tjejerna promenerade från Katedralskolan till Stora torget, övades det en hel del.
– Så här långt har vi sex låtar på programmet. Vi kommer förmodligen köra dom flera gånger under kvällen, funderar Alice.
Hon berättar att nervositeten är påtaglig.
– Men samtidigt är vi självsäkra.
– Väldigt självsäkra.
Tjejerna håller tummarna för fler spelningar framöver.
– Hoppas att folk kommer att gilla oss.
– Då kan det här bli en riktigt bra grej framöver.
Bonnkapälle bildades 1860, ser ni en liknande framtid för er?
– Absolut. Om killar kan så kan också vi tjejer, svarar Alice med bestämd röst.
Det var Alice mormor, Susanna Lassus, som tipsade Corren om tjejorkestern och dess planer.
– Det är ett gäng unga feminister som inte ger sig i första taget, sa Susanna och berättade att hon och maken Johan ursprungligen kommer från Finland.
Åbo respektive Vasa.
Finns det måhända lite finskt sisu hos barnbarnet, tror du?
– Ja, så kan det allt vara, haha.
Har du och Johan spelat i någon orkester och att ni genom detta i så fall inspirerat Alice?
– Nä, det enda vi har spelat är kort...
Besöket vid Stora torget blev en succé för Kvinnoaltaret med mängder med jublande gäster vid stans utekrogar.
Alice berättar att Kvinnoaltaret gärna ser att orkestern får fler deltagare.
– Tjejer från Linköpings alla gymnasieskolor är välkomna.
– Det vore sjukt roligt om det här kan växa och bli större.
Precis som grabbarna i Bonnkapälle sätter tjejerna ganska stor vikt vid detta med klädseln.
Men någon färdig uniform har de inte, förklarar Alice.
– Randiga skjortor och solglasögon.
– Det är så långt vi har kommit.
– Man kan väl säga att den här delen är under utveckling, haha.
Det finns inga hard feelings gentemot grabbarna i Bonnkapälle, betonar Alice vidare.
– Nä, absolut inte.
– Vi ser oss som kollegor, inte som konkurrenter eller fiender.