Den 31 mars i fjol anmälde en person till polisen att en vän till henne hade utsatts för ett brott. Anmälaren uppgav ett namn på den misstänkte och angav även att den misstänkte skulle vara född 1999. Operatören som tog emot samtalet antecknade att den misstänkte skulle bo i Linköping.
Operatören gjorde en sökning och kom fram till att det endast fanns en man i Linköping med samma namn som den utpekade mannen. Den enda skillnaden var att Linköpingsbon var född 1996 och inte 1999.
Senare samma dag beslutade en åklagare att anhålla Linköpingsbon i sin frånvaro. Samma kväll försökte polisen verkställa beslutet. Den utpekade Linköpingsbon skulle bo i en studentkorridor – men han var inte hemma när polisen kom på besök för att göra en husrannsakan.
Först den 3 april, när mannen kom hem, fick han av grannar reda på att polisen sökt efter honom. Han gick direkt till polisen för att fråga varför han var eftersökt. På polisstationen blev han anhållen. Mannen försökte förklara för polisen att han var fel person. Polisen ringde då upp brottsoffret som berättade att den misstänkte inte alls bodde i Linköping – utan i Lidköping. Efter att ha suttit anhållen i drygt två timmar försattes mannen på fri fot.
Den felaktigt utpekade mannen vände sig senare till Justitiekanslern, JK, och begärde 30 000 kronor i skadestånd av staten. Polismyndigheten ansåg att han skulle få 5 000 kronor i skadestånd. JK anser dock att Linköpingsbon får nöja sig med 1 000 kronor i ersättning.
JK riktar dock samtidigt kritik mot polisen. JK anser att uppgifterna om den utpekade borde ha kontrollerats bättre – inte minst med tanke på att det inte fanns någon person i Linköping som överensstämde med både den ort och det födelseår som anmälaren uppgav. "I en sådan situation framstår det som en självklarhet att uppgifterna måste kontrolleras", skriver JK. Operatören borde ha frågat anmälaren om uppgifterna var rätt uppfattade. Om oklarheter kvarstod borde polisen ha ställt frågor till brottsoffret om identiteten.
Enligt JK går det inte att lägga skulden för det inträffade på någon enskild befattningshavare. Detta eftersom polisens kontroller var otillräckliga i flera led. JK nöjer sig med att kritisera polismyndigheten för att inte tillräckligt ha inskärpt vikten av noggrannhet.