Färre män än kvinnor blir präster

Är den skäggige prästens tid förbi?

– Bilden av den manliga, auktoritära prästen har nog bytts ut till stor del, säger P­äivi Pykäläine, stiftsadjunkt och enhetschef vid stiftskansliet i Linköping.

Först i slutet av 50-talet blev det tillåtet för kvinnor att utbilda sig till präster. Sedan kyrkan separerade från staten på 90-talet har ­antalet kvinnor på utbildningarna blivit fler. År 1981 var 80 procent av prästkandidaterna män. I dag är det precis tvärtom.

Är det ett problem att färre män söker sig till yrket?

– Jag vill inte se på det som ett problem. Prästyrket är ju bara ett av många yrken som som tidigare varit mans­dominerade och inte längre är det. Nya tider kommer med nya utmaningar. Frågan är i stället hur vi vill vara kyrka i vårt stift och i vår tid, säger Päivi Pykäläine.

Vad svarar ni på den frågan?

– Det handlar om många olika­ saker. Vi vill bland ­annat ha en jämställd arbets­plats, inte bara bland prästern­a. Jämlikhet mellan de olika yrkena är också viktigt.

Hur då menar du?

– Vi befinner oss fortfarande i vad som kan kallas för en omstöpningsfas efter att kyrka­n lämnade staten­. Strukturer med starka hierarkier­ finns fortfarande kvar. Kyrkan är speciell på det sättet att där finns många olik­a yrkeskategorier. Målet­ är att jobba tillsammans och att det finns en respekt för varandras kompetenser. I planeringen av gudstjänsterna är det inte bara prästen som gör det arbetet för att sedan ha ett par medhjälpare utan vi jobbar fram nya beslut i grupp. Inte bara anställda kan vara med och påverka, alla som vill kan komma med idéer.

Trots att antalet kvinnliga präststkandidater ökar dominerar männen fortfarande yrket ute i arbetslivet.

– Att fler kvinnor än män utbildar sig till präster kommer nog att synas mer så småning om. Men just nu är det faktiskt bra balans i Linköpings stift. Bland prästern­a är vi nästan fifty-fifty och det är viktigt att jobba för att behålla den fördelningen. Fast det är fler män som sitter­ på ledande poster, säger Päivi­ Pykäläine.

Varför är det så?

– Jag tror att det finns en tradition av manliga chefer. Gamla bilder styr delvis fort­f­arande rekryteringsarbetet. Utjämningen mellan könen börjar synas men det tar tid.

Vad tycker du om Antje Jackelén på posten som ärkebiskop?

– Det är fantastiskt. Approp­å jämställdhetsperspektiv så har hon verkligen det perspek­tivet. Hon är en bra kraft i svenska kyrkan.